trades såsom omyndig, enar bön sålunda bletfve utestängd från mången tjenst och mången privat verksamhetskrets. i Af den gifta qvinnans utöfvande af mynligheten följa såsom gifna konseqvenser dels j bortfallande af mannens målsmansskap öfver nennes person, alldonstund myndighetsbegrepi pet icke låter sig dermed förena, och dels eri kännande af hennes behörighet att sjelf föri valta den henne enskildt tillhöriga egendomen. Deremot möter från denna synpurkt intet hinder för bibehållande åt mannen af förvaltningsrätten öfver maksraes gemensamma egendom, i hvilket afseende han fortfarande blifver curator bonorum. Lagstiftningen kommer i thy fall att hvila på presumtionen af ett medgitvande från qvinnans sida, då hon träder i äktenskap, att åt mannen inrymma beslutanderätten i allt hvad som rör sådan egendom, så länge mannen icke missbrukar denna rätt, i hvilket fall boskilnadslagen bereder henne utväg att åstadkomma en förändring härutinnan. Det enda undantag, som härifrån måste göras, så framt man ej blott vill lagstifta till förmån för den förmögnare klassen, är att från mannens omedelbara förvaltning utesluta hustruns inkomst af yrke, för hvars bedrifvande icke erfordras, att mannen ikläder sig ansvarighet för hennes förbindelser, eller annat eget arbete; och ehuru det ingalunda kan förnekas, då sådan inkomst är en makarnes gemensamma tllgång, att, från teoretisk synpunkt betraktadt, en dylik undantagsbestämmelse icke är så alldeles i sin ordning, torde densamma, sedd från praktikens ståndpunkt, dock kunna försvaras, i synnerhet om man dermed förenar skyldighet för hustrun att använda inkomsten till bestridande af utgifter för det gemensamma hushållet, ett användnivgssätt, hvilket väl äfven utan denna föreskrift blefve det vanliga, då den i de fleeta fall endast lär förekomma i de makars bo, der andra tillräckliga tillgångar för nyss nämda ändamål torde höra till sällsyntheterna. Då derjemte från moralisk synpunkt högst vigtiga skäl kunna åberopas till stö för ett sådant stadgande, hvarigenom den medellösa gifta qvinnan sättes i tillfälle att undandraga de medel, hvilka hon genom eget arbete mödosamt förvärfvat, mannens maktmissbruk samt använda dem till makarnes och barnens uppehälle, så har jag ansett mig böra upptaga detsamma uti nedan stående förslag till lag om förvaltning af egendom i makars bo, hvilket förslag derjemte innehåller bestämmelser, hemtade från k. förordningen d. 18 september 1862 om boskilnad m. m., rörörande makars förbindelse att i den mån gemensam egendom ej förslår till utgifterna för hushållet af enskild egendom fylla bristen. Enär jag för min del anser makarne böra berättigas att, i likhet med hvad beträffande gistorätten är medgifvet, före äktenskapet ingå aftal om ett annat sätt för förvaltningen ån det lagbestämda, med iakttagande likväl af enahanda förbehåll, eom i afseende å konventionel giftorätt är stadgadt, att nemligen förordet ej må göras till förfång för dam, som bättre rätt till egendom å den tid hafva, så har jag utom de lagrum, hvilka, i händelse ofvan angifna grunder för bestämmelse rörende förvaltningen godkännas, måste förändras, jemväl upptagit 1 S i 8:de kap. giftermälsbalken. Derjemte ensor jag, att åt alla äktenskapsförord bör beredas en större publicitet, än nu är stadgad, hvarom i S:n föreskrift blifvit införd. Öfriga ifrågasatta förändringar i nu gällande föreskrifter torde ej påkalla värmare motivering, enär desamma äro en följd af den förändrade ställning, hvilken den gifta qvinnan efter mitt förslag skulle komma att intaga. Härvid anser jag mig böra tillkännagifva, att enligt min åsigt nuvarande stadganden rörande betalning af makarnes gemensamma eller enskilda skulder icke behöfva undergå någon hufvudsaklig förändring, då mannen bibebålles vid förvaltningen af den gemensamma egendomen. Några vidsträcktare förändringar uti k. förordningen d. 18 september 1862 om boskilnad m. m. än dem, som betingas af målsmanskapets upphäfvande och hustruns myndighet, her jag ej velat ifrågasätta, helst jag efter noggrant begrandande kommit till den åsigt, att det i 8 3 af nämda förordning föreekrifna vilkor för domstolsåtgärd i anledning af inkommen boskilnadsansökning, att nemligen skälig anledning till densamma, der den icke uttryckligen medgifves, skall visas, i allmänhet torde vara till fyllest görande för beredande af framgång åt boskilnadssökandens anhållan. Efter denna motivering föreslår hr Philipson: att riksdagen för sin del måtte besluta dels om författning, hvarigenom förordnas som följer : Om förvaltning af egendom i makars bo. 1 8 Hvardera makan eger att förvalta den egendom, hvaruti den andra ej har giftorätt. 2 8. Förvaltningen af makarnes gemensamma egendom tillkommer mannen allena, och eger ban förty i alla de angelägenheter, som dermed stå i sammanhang, söka och svara. Kan hustrun genom idkande ai yrke, för hvars bedrifvande icke erfordras, att mannen ikläder sig ansvarighet för de för