Göteborgsposten – 26 januari 1874, sida 2

notarie vice häradshöfding N. E. Eckerström. Blick på pressen. Vi taga oss friheten att återgifva en del af de betraktelser, som utskottsvalen framkallat i våra medbröders i hufvudstaden spalter. St. Dagblad, som vid förra riksdagens början hade nog liflig inbillningskraft för att tro på en försoniog, synes nu hafva sett alla sina fusionsdrömmar upplösas och intar då, säsom det synes, med rask beslutsamhet den ställning, som verkligen är för detta blad den naturligaste. Det heter: När vid senaste riksdag det bekanta beslutet angående försvarsoch grundskattefrågorna fattades väckte detta måbända hos en och annan fosterlandsvän en svag förhoppning om att landtmannapartiet under afvaktan af resultaten utaf detta beslut skulle iakttaga en försonligare hållning och sätta omsorgen om ärendenas grundliga och mångsidiga pröfning framför hvarje partihänsyn. Denna förhoppning är nu fullständigt bragt på skam. Landtmannapartiet har genom det sätt, hvarpå konstitutionsutskottet i går tillsattes, dragit försorg om att det för all verlden blifvit kunnigt, att partiet fortfarande skattar den hänsynslösa utöfningen af sin makt — den öfverlägsna numerärens makt — högre än någonting annat och att i partiets ögon den visserligen i och för sig fullkomligt aktningsvärda egenskapen af att vara hemmansegare öfvergår alla andra. Huru skall man eljest förklara, hvarför i riksdagens främsta delegation, det utskott, som skall granska grundlagen och föreslå deruti nödiga och nyttiga förbättringar, som i vissa vigtiga fall skall döma i tvister angående grundlagens rätta tolkning, som skall genomgå statsrådsprotokollen och uttala sig om det sätt, på hvilket riksstyrelsen blifvit förd — förklara, fråga vi, hvarför i detta utskott blifvit insatt endast en berreman och denne en af de få utaf denna kategori inom Andra kammaren, som tillhöra landtmannapartiet? Det kan omöjligen antagas, att majoriteten denna gång ansett konstitutionsutskottet helt och hållet betydelselöst, enär väl icke då några af de mest framstående allmogerepresentanterna, en Sven Nilsson i Österslöf, en Ola Jönsson i Kungshult m. fl., deruti placerats. Fastmer måste det skedda valet betraktas såsom en handling af absolut maktfullkomligbet, nämligen den om emancipation från den rikare erfarenhet, den mera omfattande sakkunskap, den vidsträcktare synkrets, som studier kunna skänka, Vare det långt ifrån oss att påstå, det icke ett lika , godt hufvud kan sitta på allmogemannens sknldror som på herremannens, ett lika varmt bjerta klappa under den ena drägten som under den andra, men tror man verkligen, att den högre bildningen kan umbäras vid fullgörandet af värf, sädana som de nu i fråga varande? Inbillar man sig att det i längden går för sig att likasom principmessigt skjuta ifrån sig denna bildning? Är man verkligen nog förblindad af klasshat och partifördom att icke se eller vilja förstå, hvart ensidighet och maktmissbruk kunna leda? Det gifves ingen båge, om än så stark, hvilken icke brister om den spännes för högt, ingen makt som, missbrukad, ej innebär fröet till egen upplözning. e Aftonbladet återger större delen at denna förklaring och uttalar sig för egen del bland annat sålunda: Landtmannapartiet i Andra kammaren har denna gång vid utskottstillsättningen visat större exklusivitet än någonsin tillförene. Insigter, erfarenhet och talang ha vid uppgörandet af partiets utskottslistor betydt ingenting; de ha till och med varit skydda, ty det har framför allt gällt att jemte en eller par tongisvande så lydiga voteringsmaskiner äfven inom dessa smärre representantdelegationer, der ärendena skulla sorgfälligt skärskädas och utredas. Ganska karakteristisk äri detta hänseende sammansättningen af konstitutionautskottet, hvad Andra kammaren beträffar. Sjelfva Nils Larsson i Tullus har derifrån blifvit förjagad. Han har förmodligen befunnits ega i alltför hög grad en på bildning och mångårig erfarenhet i riksdagsärendens behandling grundad insigt samt en alltför stor förmåga att i en förhandling både gifva och taga skäl. Den fysionomi, som man velat gifva åt konstitutionsutskottet, visar ganska tydligt alt landtmannapartiets taburatt-aspiranter, eller statsrådsgäte-kräfvare såsom G. H. o. S. T. skulle kalla dem, tillämna något stormanlopp mot regeringen och att, liksom deras ifver för grundskatternas och indelningsverkets afskaffande är i fråga om sin uppriktighet mycket tvifvel underkastad, så hålla de ock regeringen föga räkning för det den beredvilligt gått till mötes den uttalade önskan om ett försök attmedelst kombination lösa grundskatteoch försvarsfrågorna. Hufvadsaken är att bereda regeringen obehagligheter och att åvägabringa lediga platser i konseljen. Grefve Erik Sparre har åter blifvit tagen till nåder af landtmannapartiet och återfått sin gamla plate i lagutskottet, dit partiet ätven insatt hr Philipson, som ännu icke haft tillfälle jatt intaga en bestämd politisk ståndpunkt och som man derföre kanske ännu tror sig kunna vinna. För öfrigt ba inga af kammarens jurister fått plats i detta utskott. Icke heller har man funnit det ändamålsenligt att lemna hr Hedin en plats i detta utskott, der hans insigter och tankeskärpa kunde vara till så mycken nytta. Det har befunnits lämpligare att der placera sådana storheter som N. Pettersson, L. Persson, M. Johansson m. fl. N. Dagl. Alleh. har med icke mindre harm upptagit den handske, som landtmannapartiet genom utskottsvalen kastat mot intelligensen. Detta blad synes tro på möjligheten af en förFa lg ME Re te KT Ke