Göteborgsposten – 26 januari 1874, sida 1

18HOm VvIAO LTOTUTLA KUwumatrend ursKCLUDYAIEn avpnan fraktion inom denna kammare hade sammanträde hos f. d. statsrådet v. Ehrenheim. Resultatet deraf blef en minoritetslista, men på den förekom, med så undantag, samma namn som på de förstnämnda. Valen inom Första kammaren medförde endast få förändringar. I stället för f. d. statsrådet Faxe, som icke är riksdagsman, och för frih. Tersmedan, som lärer undanbedt sig återval, insattes i konstitutionsutskottet häradsb. Björkenstam och kammarherren Reuterskjöld. För öfrigt återvaldes i nämnda utskott samma ledamöter som i fjor, och till statsutskottet återvaldes alla de förra ledamöterna. I Bevillningsutskottet skedde endast den förändringen, att frih. Nordenfalk invaldes i stället för kapt. Hedenstjerna; i stället för kyrkoh. Geijer, som afgått, insattes i Bankoutskottet kapt. v. Braun och i lagutskottet invaldes kammarherren Nordenfelt efter frih. Nordenfalk, som uppflyttats i bevillningsutekottet. Det, som emellertid åskådligast visade, att de båda fraktionerna i Första kammaren äro i det närmaste lika starka, hvilket äfvåön var fallet, då der vid sistlidne riksdag votecades om skrifvelseförslaget rörande grundskatternas och indelningaverkets afskrifning, var antalet röster, som nu beredde åtskilliga inträde i utekott: sf. d. staterådet v. Ehronheim invaldes nu med 110 röster (i fjor 53) i konetitutionsutskottot; frib. Stjernblad valdes nu med 71 (i fjor med 107), brukspatron C. Ekman med 65 (i fjor med 108) och f. d. statsrådet Carlson nu med 64 (i fjor med 99), dessa tre i statsutskottet. Att utskottsvalen i Andra kammaren dominerades af landtmannapartiet, som nu lika modigt som hänsynslöst gick på i ullstrumporna, torde knappast behöfva framhållas. Man fick nu erfara, huru detta parti i smått tom stort går till väga för att framställa Ådet nya statsskickete anlete, såsom hr Emil Key uttryckte sig den första gången han uppträdde i Andra kammaren (d. 21 januari 1867). Den egenskapen att vara hemmansegare är för hela landtmannaflocken at vida större betydelse än den rikare erfarenheten, den omfattande sakkunskapen, de grundliga studierna. Hrr Ebrenborg, Huss — generaldirektören —f. talmannen Nils Larsson i Tullus och frih. v. Schultzenheim, hvilka i fjor sattes i konstitotionsutskottet, befunnos nu ej längre värdiga att få sitta der. Mera rifvandesfolk erfordras der för att granska grundlagarne och statsrådsprotokollen samt bedöma 107-ans användbarhet — och så placerades der hr Jonas Andersson, Ola Andersson, Bäckström och Norön. Jag tog mig friheten förutsäga, då Nils Larsson i Tullus vid eistlidno riksdag icke ville vika för hr Sven Nilson i Österslöf i fråga om val till deputerad vid kröningen i Throndhjem, att den genstörtighaten skulle bli straffad. Straffet har han nu fått — till en del måhända blott. I statsutskottet gjordes ingen personförändring; men frih. John Ericson, som i fjor fick 176 röster och derföre satt ötversi, erhöll nu endast 121; ban sitter nu den sjette i ordningen, likväl näst öfver br Peter Olsson från Helsingborg, och det är ändå en tröst, — Alldeles lottlös ville landtmannapartiet icke göra Nils Larsson i Tullus, och derföre fick han den plats i bevillningsutskottet, som den i konstitutionsutskottot uppflyttade Ola Andersson i Nordanå i fjor ionebada. Bankoutskottet är sig likt i år som i fjor. Det kan omöjligt, i afseende på personalen, förbättras. af och inom landtmannapartiet. Idel bankmän, alla djupt inne i bankväsendets alla finesser ! I fjor vid riksdagens början stod häradshöfd. Carlän så väl och grefve Brik Sparre så illa hos landtmannapartiet, att den förre drof ut den senare ur lagutskottet. Den ädle grefven är dock allt för klek, för öfrigt föga ömtålig, för att fatta humör öfver ett litet nederlag, som ej medför någon materiel förlust. Han klöste visserligen hr Carln i lagfrägor, men så klöste han igen, så att de blefvo hvarandra intet skyldiga. Grefve Sparre gjorde dock hvad än klokare var: han trotsade icke landtmannaflocken, han emekade den, han gjorde gemensam sak med den — äfven han var ju rustoch rotehållare, och så var han med om grundskatternas och indelningaverkete afskrifvande. Belöningen har nu kommit: grefve Sparre har ingått med 137 röster i lagutskottet. Saa Pors med stor Honneur i Daarekisten kom! För att representera den teoretiska lagkunskapen i lagutskottet anser landtmannaI flocken tillräckligt, att grefve Sparre och juriskandidaten Philipsson sitta der; det praktiska rättamedvetandet, uppodladt på nämndemansbänken, utveckladt under bondadvokatyren, bör, förmenar landtmannaflocken, vara starkt representeradt i lagutskottet, och så placeras der äfven nu fem redlige dannemän, hvilka visst icke skulle tveka att i lagstiftningsfrågor tvista med kvilken juris doktor som helst. Häradshöfd. Westerdals plats i utskottet tilldelades filosofie adjunkten Afzelius; dermed har förmodligen afsetts, jomte en eklatant belöning för hans anslutning till landtmannaflocken, det speciela åliggandet för honom att undorlätta de sems studium af silosoflsn för olärda, en mycket nyttig, men något trögläst bok, tryckt med stora stilar. Måhända skall det intressera er och bidraga till underlättande at jemförelsen att känna, huru lagutskottet befolkades af Andra kammaren vid 1867 års riksdag, den första efter det nya statsskickets införande. Då invaldes i nämda utskott: borgmästare Bovin, Bälter Svea Ersson, prof. Ribbing, kantor Rosenberg, hofrättsassessor Bergström, hofrättsrådet Lemchev, bäradshöfdingarne Myrtin och Westblad. Ställ nu dessa YA 2 a mn AUA . 22 2 142 ö mm ft mim. JR CRT SEE Z