Göteborgsposten – 24 januari 1874, sida 2

utan dertill erhållen rättighet, plikta 5 kr. och kommer denna plikt att stegras, sävida ban vidare låter sådan förbrytelse komma kig till last. Urstöld. Från sockerbruksdrängen Samuel Larsson, boende i Carnegieska sockerbruket, bortstals d. 16 d:s ett i hans drängkammarc förvaradt silfvercylinderur. Det hade legat i en oläst kista. För denna stöld anhölls å samma sockerbruk anstälda drängen Janne Johansson från Olsnäs i Stenkyrka socken på Tjörn, hvilken vid med honom anstäldt förhör vidgick, att han, som sedan d. 5 mars förlidet år haft tjenst å sockerbruket och bebott ett rum invid det af Larsson bebodda, ifrågavarande dag tagit nyckeln till detta sistnämnda samt ingått i rummet och ur kistan tillegnat sig uret, det han genast pantsatt å pantlåneinrättningen i Majorna. För vidare ransakning remitterades målet och införpassades den långfingrade kamraten till cellfängelset. Tillfället gör tjufven. Disciplinsoldaterna Carl Bengtsson och Alexander Samuelsson Sköld kommo d. 19 d:s a den s. k. Franska tomten i handgemäng med hvarandra, hvarvid de båda slagskämparne tumlade om med hvarandra på platsen. Dervid ramlade en portmonnä ur fickan på Bengtsson, med deri förvarade 4 rdr 50 öre. Sköld passade dervid i ögonblicket på, nappade densamma, uttog de inneliggande penningarne och bortkastade den derefter samt tog till benen, förföljd af sin bestulne kamrat, som dock icke förmådde hinna upp honom. Något senare häktades emellertid Sköld, som erkände att han och Bengtsson varit i handgemäng, men hade han hvarken sett denna tappa någon portmonnä, ej heller upptagit någon sådan. Ett par vittnen intygade emellertid, att sedan de båda kontrahenterna under slagsmålet ramlat omkull, Sköld tagit den utfallne Jadamn pu samt sprungit, sedan han tillegnat sig i densamma inneliggande penningar. Målet remitterades, Tack för traktering. En pitpropsa. betare vid namn Carl Edv. Södergren kom utaf en händelse d. 29 dec. att gå förbi Westbeckens holagsvärdshus vid Magasinsgatan. Frestelsen blef honom för stark att motstå och han snuddade in för att ett ögonblick njuta en riktigt glad tillvaro. Derinne sammanträffade han nied en gammal bekant, artilleristen n:1 29 Svensson, och bjöd naturligtvis genast på en snapps. Vänskapen sedan förra tiden stadfästades, men snart blef den något afsralnad, då pitpropsarbetaren inte ville spendera mera. Då reser Svensson sig och fattar tag i Södergrens stol, så att både denne och stolen ramla i golfvet. Hvarfor gör du så, sporde Södergren? Du ska ha stryk, sa Svensson, och så gaf han honom ett slåg, så att vännen ramlade ånyo i golfvet. Men då hade redan en konstapel kommit in och åsett bataljen, hvarföre Svensson följande dagen blef reqvirerad till poliskammaren. Vid första polisförhöret nekade Svensson, men vid det andra och sedan vittnen afhörts, som intygade angifvelsens riktighet, sade han att allt letta gjorts endast på lek och att Södergren var så reslig att leka med. Södergren medgaf att Svensson troligen på skämt slagit omkull honom, men han nade — Södergren neml. — blifvit förbittrad öfver, ut han i fallet mot en kakelugnskant fått en stor sula i hufvudet. På grund häraf hade han anmält saken för allmån beifran. Poliskammaren dömde Svensson, att för hvad emot honom blifvit anmäldt olikta 20 rdr och öfverlemnade domens verkställigiet till chefen för Göta art.-reg:te. Svensson tyckte vid utgåendet denna dom vara något sträng. — — UU Väla något Sträng.