Göteborgsposten – 24 januari 1874, sida 2

Frän Utlandet. Man hoppas på goda skäl, att det spända förhållandet mellan Frankrike och Tyskland skall i någon mån utjemnas, sedan det förras regering nu visat sig hvarken sakna mod eller vilja att hålla den ultramontana pressen inom vederbärliga gränser. Hennes uppträdande mot )Univers har vållat stor uppståndelse och de klerikala äro ursinniga, men regeringen har i den saken stöd hos flertalet, och kan derför trotsa den alltför långt drifna klerikala ilskenheten. För öfrigt intager den franska pressen. en särdeles lugn och hofsam hållning, sannolikt derför att den icke vill understödja den tyeka regeringen i dess bemödanden att söka yttre förvecklingar, för att befria sig från den inre ställningens tryckning. Ett par officiösa franska blad hafva påpekat denna sannolika orsak til: den bismarckska tidningens anfall, och nu skrifver Pressebl. a.: Det gläder oes, att ingen af våra kolleger svarat de tidningar i Preussen, hvilka dagligen rikta sådana angrepp mot Frankrike, att det ser ut som om de atsigtligt utmanade till krig. Blott ett enda blad i Paris har tagit parti för Preussen mot den franska regeringen, neml. Opinion Nationale, hvilket blad som bekant från1866—1870 var Bismarcks trofaste drabant. Då hade det flera bundeförvandter inom hulvudstadens press, men nu står det alldeles ensamt. Franska regeringen, som fannit dess artiklar närgångna och syftande att nedsätta henne, har också förbjudit det antifranska bladets kolportering och offentliga försäljning. En af medarbetarne i le Tempe, Soherer, är jemväl telegrafoch annan korrespondent till Daily News i London, hvilket blad på senare tiden börjat innehålla åtskilliga not franska regeringens politik i Italien fientisa och densamma vanställande telegram, i anledning af det franska örlogsfartyget Orinoques qvarstannande i Civita Vecchia. I anledning häraf och till förekommande af avåigheter i grannsämjan med Italien, lät inrikesninistern de Broglie häromdagen förbjuda afändnipgen af vidare telegram i saken och lät alla till sig Scherer sjelf, med hvilken han ade ett långt samtal, hvilket dock synes hafva indat i godo. å 22 Den ätränghet, hvarmed franska regeingen funnit sig nödsakad tillvägagå mot en lel af pressen i landsorten, har varit föromäl ör en förfrågning i nationalförsamlingen, der aken likväl icke ledde till något vidare, utan fvergick man till dagordningen, sedan flere alare af högern förklarat regeringen hafva andlat fullt lagligt