Göteborgsposten – 22 januari 1874, sida 3

hvilka storkaxar de redan äro eller skola evarda men sjelfva de pressens heroer, som fästa mer eller mindre grundade förhoppningar vid tillställningar i aflidne kyrkoherden Ekdahls eller gubben Uhrs väg hafva upphört att tala om dem, när de förekommit. eller också beskrifva de dem i en ton, som synes så föga aktningsfull, att den nästan stöter på drift. Så har man visserligen hört talas om, att trenne af våra statskloke Shaft en sammankomst i Tollered, eller der i närheten, för att gemensamt med några vänner bestämma om Sveriges öden för den närmaste tiden, men den press-storhet, som dervid lärer representerats, har ännu icke haft något att säga om der träffade öfverenskommelser. Deremot har 2öresundspostens korrespondent i Engelholm refererat ett möte från den trakten, hvilket referat äfven Göteborgs Handelstidning och Dagens Nyheter utan att märka driften helt oskyldigt ord för ord återgifvit. Detta referat har följande lydelse (kursiveringen är G. P:ns): Det till i dag af riksdagsmannen N. Hansson i Ormastorp utlysta möte i tingshuset var icke så talrikt besökt, som man hade hoppats, förmodligen på grund deraf att inbjudningen råkat något sent inkomma i Öresundsposten. Hr Hansson föreslog till ordförande vid mötet egendomsegaren Schlyter, som ock intog ordförandeplatsen. I frågan om allmän beväpning, kom man efter en kort stunds diskussion till det resultat, att allmän beväpning icke vore nyttig för fåderneslandet, emedan kasernlifvet inverkar demoraliserande på ungdomen, och att följderna kunde bli, här liksom i Tyskland, att de bästa krafter utvandra o. s. v. I andra frågan, om dyrtidstillägg för embetsoch tjenstemän, voro alla för, att någon förhöjning icke bör komma i fråga, men att presidenter, landshöfdingar och biskopar böra försvinna. Hr Schlyter bad representanten icke vara för släpphändt i anslagsfrågor, samt att verka för utsträckt politisk valrätt genom en till hälften emot hvad den nu nedsatta valcensus är till Första och Andra kammaren; att göra något för stulna hästars återfående, så att den, som tillbandlat sig en stulen häst, måtte ställas i samma ansvar som den der tillhandlat sig annan stulen lösegendom; vidare för att någon förbättring i folkskollärares vilkor måtte komma till stånd, samt staten öfvertaga och aflöna folkskollärarne. Kantor Påhlsson från Hjernarp önskade, att en omarbetning af Sveriges rikes lag måtte göras, så att alla upphäfda Sså uiströkos, och kongl. förordningar o. s. v. i samma sak sammanfördes. Densamme yrkade ock, att landstingen måtte få utse folkskoleinspektörer och att desse komma att bestå af lekmän, icke af prester. Kronojägare Anderholm önskade, att en i jagtstadgan blefve ändrad (han erinrade sig icke hvilken 8 det var, men det skulle vara den, som handlar om olofligt jagande på annans eller kronana mark) derhån, att den, som olofligen jagar Å annans egendom, skall mista jagtbössa och hunar. En gammal trumslagare, vid namn IIoteland, som var med bland dem, hvilkas trummor öfverröstade Ludvig XVI:s stämma, då han före sin afrättning sökte att få tala till folket, har aflidit i Paris. Den förskräckelse, som 1793 års händelser ingifvit honom på gamla dagar, var så stor, att han ej kunde tala om dem utan att darra i hela kroppen, hvilken omständighet äfven förskaffat honom namnet Le Trembleur bland hans grannar.