Göteborgsposten – 21 januari 1874, sida 2

Crowls beskydd. Hon kände ingen enda menniska i London. Hon visste ingenting och misstänkte ingenting om den elakhet och ondska, som lurar i hvarje del af den stora hufvudstaden. I sin oskuld och okunnighet kände hon sig lika trygg i London, som hon skulle ha kännt sig på det af hafvet omgifna St. Kilda. Hon hade penningar, och i sin oerfaronhet trodde hon, att hon lätt skulle finna ett hem bland denna oräkneliga mängd af hus. Men huru hon skulle finna detta efterlängtade hem, visste hon ännu ej. Hon följde med strömmen af butikflickor och gick framåt i riktning mot Regent-circus. Butikluckorna voro nertagna, fönster och trappor rengjorda och golfven sopade. Allt hvad hon såg föreföll Bernice nytt och sällsamt, liksom tillhörande en annan verid, skild från den hon alltid lefvat i. Dessa butikflickor i sina brokiga hattar prydda med en massa fjädrar, blommor och band förekommo henne helt sällsamma. Dessa qvinnor lefde i arbetets verld, och i denna verld hade Bernice nu inträdt. Det föll henne ej in, att ehuru hon nu beklagade dem, den tid kunde komma, då hon skulle afundas dem. Hon trädde in på Regent-oircus, fortfarande följande strömmen af boåslickor och passerade långsamt öfver The Quadrant in på Regent-street. Hon var mycket trött nu, och hennes kappsäck kändes odrägligt tung. Hon flyttade den från ena handen till den andra och rörde sig långsamt framåt, längtande efter en plats, der hon kunde sätta sig och hvila. Litet längre bort fann hon det efterlängtade hvilostället, Det var en pastejbagares butik, ett ställe som var mysket besökt af damer senare på dagen, men som vid denna tid på dygnet hade mindre aristokratiska ehuru kanske lika inbringande kunder, ty glada butikflickor strömmade ut och in der, och det var med en grupp af sådana som Bernice trädde in genom dörren till butiken. Der stod en lång disk belamrad med bakverk af alla