Göteborgsposten – 21 januari 1874, sida 1

;bt— ä—v; ———h —— Hon smög sig också ögonblickligen tillbaka in i sitt eget rum, hvars dörr hon lemnade på glänt. Hon hade knappt hunnit in, förrän hon hörde ett frasande ljud i korridoren, och från sitt mörka rum kunde hon se mrs Crowls kraftigt bygda gestalt, då denna damo med åtskilliga paketer på armen trädde in i lady Chetwynds yttre rum; — Det var ett så präktigt tillfälle, som jag någonsin kunde önska mig, mumlade den gamla qvinnan; men hon har lika fint väderkorn som en blodhund. Huru kunde hon känna igen mig under denna förklädnad? Hade jag kommit tillräckligt nära för att slunga innehållet af dezaa flaska i hennes ansigte, skulle hon aldrig ha kunnat säga, hvem som besökt henne. Det finnes tillräckligt många sätt, hvarpå jag kan förgöra henne, men det skulle alltid bli en undersökning, och sanningon kunde komma fram genom hennes likhet med lady Chetwynd — sig Sjelf. Nej, jag ämnar så förgöra henne, att ej en halfdragen anda kan yttras, som skulle kunna uppskjuta min matmors giftermål med lord Chetwynd. Efter några minuters förlopp kom mrs Crowl ut i korridoren ech såg sig omkring liksom för att få syn på den person, som varit inne hos Bernice. Derefter-gick hon tillbaka in i lady Chetwynds rum, och 2 hörde henne slå dörren i dubbelt lås. Det hördes ingen kallelse på tjonstefolket, intet buller, ingen uppståndelse. Det var fullkomligt tydligt, att Bernice ej (ville göra det farliga besök, hon nyss haft, bekant. — Hon är klok i sitt ädelmod, tänkte hinduqvinnan. Om hon ej ställer till något väsen, skall ingen fråga hvem hon är eller söka utforska, hvarföre hon skulle ha en fiende. Bernice hade -verkligen omnämnt det farliga besöket för mrs Crowl, men båda trodde, att den gamla hinduqvin