Gengångerskan. ) Roman af mrs Harriet Lewi. (Öfvers från Engelskan). XXXVIII. Den gamla hinduqvinnans förklädnad var fullkomlig, då inga af hennes naturliga drag voro synliga, och Bernice skulle ej under denna förklädnad ha kunnat upptäcka sin dödliga fiende. Det måste derföro ha varit någon fin instinkt, som varnade unga lady Chetwynd för feran, eller måhända var det just hennes svaghet och försvarslöshet, som plötsligt lät henne misstänka, att man ville göra henne någon skada. Hvilket nu än skälet kunde vara, allt nog hon steg upp helt hastigt och drog sig några steg tillbaka mot dörren till den bredvid liggande sofkammaron, under det hennes stora bruna ögon vidgades och hennes hvita ansigte uttryckte en plötslig förskräckelse. — Dettajär ett enskildt rum, min fru, sade hon med en åtbörd mot dörren, i det hon försökte tala i lugn ton. Den förklädda qvinnan kom ett steg närmare. Det var någonting i hennes smygande rörelser, som påminte Bernice om Sylvia Monks indiska tjenarinna. Den unge marquisinnan drog sig ytterligare tillbaka, — om ni ej genast aflägsnar er, skall jag ringa ef ter folk, sade hon. Hinduqvinnan fumlade i sin ficka och drog fram et nersmutsadt papper, hvarpå några ord voro skrifna. Dett ) Forts. fr. N:o 15.