Göteborgsposten – 20 januari 1874, sida 1

— ———— bli guvernant, sade Monk. Ni är öfverretad, Bern ice. Det ligger ett uttryck i era ögon, som jag ej tycker om. Låt ose för närvarande upphöra att tala om dessa sorgliga ämnen. Vi skoiå framdeles tala om dem. Får jag nu ge er det rådet att gå till sängs. Han steg upp, tog hennes hand och kändo på hennes puls. Den slog med feberaktig hastighet. Han fruktade, att ett fortsatt samtal rörande detta ämne skulle skada henne under det feberaktiga tillstånd, hvari hon nu befann sig, och att han genom att ytterligare försöka rubba hennes beslut skulle komma till ett alldeles motsatt resultat. Sedan Monk derföre yttrat några ord rörande andra ämnen, tog han afsked och gick. Han tillslöt dörren sakta efter sig och gick ner för trapporna samt ut på gaten, till hälften förargad på sig sjelf, derföre att han ej dröjt med att yppa sin kärlek, till dess Sylvia och lord Chetwynd hunnit gifta sig med hvarandra. — Jog får ej skrämma bort min fogel genom att visa allt för stor ifver att fånga den, tänkte han. Jag borde ha väntat längre; men eftersom jag utan alt iakttagå min vanliga försigtighet brådskat med saken, måste jag vara mycket försigtig för framtiden göra allt för stt jaga bort de der öfverspända fantasierna ur hennes hufvud. Det är den franska guvernanten, aom väckt dessa tankar hos benne, Så snart vi kommit tillbaka till Mawr Castle, skall jag gifva henne sitt afsked. Han tände sin cigarr och gick vidare framåt gatan. Då Bernice blifvit ensam vändes hennes tankar till de kära fosterföräldrar, om hvilkas sorgliga öde hon nyligen blifvit underrättad, och de tårar, som dittills ej velat falla, föllo nu ymnigt. Häftigheten af kennes sorg utmattade henne snart. Blek och med korta snyftande andedrag lutade hon sig tillbaka i länstolen lik en blommea, som brutits af någon fruktansvärd storm. Under det hon befann sig i denna