Göteborgsposten – 20 januari 1874, sida 1

: — — — upponerat talarens Åstora fråga vara den om försvarsväsendet och så till vida trott sig inna hans ord hafva en viss betydelse som let är sannolikt att grunderna för den härorganisation, hr krigsministern föreslår, efter att den nu ramlades komiten yttrat sig om densamma, blifva bekantgjorda för herrar rikslagsmän medan de denna gång äro församade. För öfrigt föreföll vid fredagens sammanträde i hvarken Första eller Andra kammaren något särdeles anmärkningsvärdt. Vid de i går af Andra kammaren förrättade diverse val utsågs förutvarande sekreteraren kommissarien Husberg ånyo att bekläda samma post. Endast två röster skänktes dervid åt kapten Mankell. Hans vänner hade nemligen öfvergifvit planen, om den ens varit allvarsamt ifrågasatt, att försöka genomdrifva hans väljande till sekreterare. Mera ihärdiga bemödanden lära deremot hafva gjorts att ställa honom såsom sekreterarens närmaste man i spetsen för kansliet, men äfven denna plan strandade, då till förste kanslist utsågs e. o. notarien J. Zellinger. Den ledande tanken vid valen af ledamöter för tillsättning af kammarens kanslipersonal och vaktbetjening skulle nemligen varit, om man får tro hörsägen, att försäkra hr M. röstpluraralitet. Om man nu missräknat sig på de valdes opinion eller om något annat hinder kommit i vägen, må lemnas derhän, alltnog hr Zellinger blef förste kanslist, hvaremot kapten Mankell möjligen erbåller registratorsplatsen. Saken är föga riksvigtig och vi berätta den blott såsom en liten anekdot från riksdagens första dagar. Landtmannapartiet ställer sig för öfrigt sannolikt på samma basis som förut, dess opinioner och dess ledande män förmoda vi bli äfven samma personer som förut, Den niomannanämnd, som förbereder vallistorna till utskotten, säges också komma att i det närmaste bestå af samma ledare som vid föregående riksdag möjligen med en eller annan mindre märklig personförändrig. Någon dissensus mellan de nordligaste och sydligaste representanterna omtalas väl men troligtvis har den icke varit af betydenhet, Valen till utskotten om torsdag skola väl faktiskt visa om icke den opinion är riktig att ställningen är i det väsentligaste oförändrad. Ej heller om första kammaren och partigrupperingen derinom har det förljudits något som berättigar till en förmodan om att märkligare ändringar der inträffat. — Sedan man i morgon fått se och begrunda Kongl. Maj:ts trontal och innehållet! af den Kongl. propositionen om statsverkets tillstånd och behof, derest den hinner blifva färdig att då utdelas, blir det tillfälle för oppositionen att uppgöra någon fälttågsplan och utfundera mot hvilka punkter ett angrepp bör rigtas, ty naturligtvis kan man förutse att sådana icke uteblifva, statsregleringen må för öfrigt vara uppställd hur lyckligt som helst. -— Det är tyvärr mera att önska än att hoppas att anmärkningar skola uteblifva mot den första hufvudtiteln, ehuru man har anledning tro att Kongl. Maj:t icke begär någon förökning i anslaget till sin hofhållning. En sådan förhöjning skulle dock hafva varit fullt berättigad i betraktande af alla varuvärdens så betydliga stegring och penningens deremot svarande värdefall, och då Kovgl. Maj:t måste uppfordra riksdagen att behjorta alla löntagares bekymmersamma ställning borde han äfven haft allt fog att framställa till riksdagen begäran om att konungens apanage icke fortfarande underkastas den betydliga reduktion som i verkligheten egt rum, utan höjes i en förhållandena något så när motsvarande proportion. Uppropas emellertid anfallet från samma håll som vid föregående riksdag så befinna sig de anfallande denna gång i en mer än någonsin generad ställning, med rättvisa och billighet tydligen emot sig, och man kan då icke undgå att finna att det är något annat som åsyftas än ett eller par hundratusen riksdalers besparing för statsverket. För representationens egen värdighets skull vore det bäst om framtiden visar att hvad vi nu yttrat vore obehöfligt.