Göteborgsposten – 19 januari 1874, sida 1

Gengångerskan.) Roman af mrs Harriet Lewis. (Ofvers från Engelskan). Och nu var det tillfälle kommet, som Monk afvaktat för att förklara Bernice sin kärlek. Men huru skulle han göra det? Han hade sagt henne, att hon i lagens ögon vore död och fri från alla äktenskapliga band, och hon hade trott honom. Men han, som visste sanningen, var ej rätt väl till mods. Han förstod äfven, att Bernice älskade Chetwynd med en ren, passionerad, gränslös kärlek. Huru skulle han, Monk, kunna vinna ett hjerta, som tillhörde en annan? Han insåg, att den enda möjligheten för honom att vinna Bernices samtycke till ett giftermål skulle vara att ingifva henne en liflig känsla af huru öfvergifvon och glömd hon var, att på samma gång väcka hennes medlidande för honom och äfven såsom sista utvägen påpeka de många förbindelser, hvari hon stod till Monk. Han önskade att framstå för henne såsom en ädel och upphöjd man, men hans sjelfviska och samvetslösa natur ville gerna uttrycka sig i hans ord lika väl som i hans planer. Under det han var i villrådighet om huru han skulle börja sitt tillämnade meddelande, bröt Bernice tystnaden. — Gilbert, sade hon tvekande, jag hac i dag under de etunder, då jag legat vaken, öfvertänkt i hvilken säll sam belägenhet jag befint mig. Ni her sagt mig, att sedan jag skenbart varit ! och verkligt blifvit begraf) Forts, fr. N:o 12