Göteborgsposten – 16 januari 1874, sida 1

dangängna; Hm! Och ni såg henne i hennes sängkammare, der hon dog? Hm! Och ni såg henne åter förlidon qväll? Jade ni tänkt på henne vid detta sista tillfälle? — Ja, jag hade nyss sörut åkallat-henne, bedt henne komma tillbakaktili mig, sade lord Chetwynd uppriktigt, men med någon tvekan. — Hm! Mylord, vålnaden, såsom ni kallar den, är ej annat än en hallucination. Det tycks att ni tänkt på lady Chetwynd vid hvart onda tillfälle då vålnaden uppenbarat sig, med undantag af det tillfälle då ni var i sömn, Då vaknade ni plötsligt upp och i den dunkla belysning, som rådde i rummet, srambesvor er fantasi den vålnad, som ni redan förut inbillade er ba sett. Låt mies Monks skönhet jaga bort deesa underliga fantasier, mylord. Lady Chetvynd är död. Jag såg henne dö. Jag såg på hennes ansigte sex dagar efter döden, samma dag hennes begrafning egde rum. Min bäste vän, andar återkomma ej på det sättet. De äro bättre sysselsatta, än att de behöfva springa omkring i parken i sina begrafningskläder. Sköt er noga och lef ytterst regelbundet Jag är ej säker på, att ni ej har en feber i saggorna. Den kloke läkaren gjorde i ordning en dryck åt lorden, som föga tröstad återvände hem, uppskjutande sitt besök hos kyrkoherden till en annan dag. Tidigt på aftonev, omedelbart efter middagen for Gilbert Monk till Eastbournes jornvägsstation. Han kom i sista ögonblicket och släpptes in i en första klassens kup, som redan var upptogen af två beslöjade damer, af hvilka den eva var lady Chetwynd och den andra mrs Crovl. Tåget hade redan börjat röra sig, då dörren till den avgränsande andra klasskupön hastigt öppnades af konduktören, och en lutande äldre qvinna med hvitprunkadt avsigte, grått hår och en hög bufvudbonad släpptes in, hvarefter dörren lika hastigt tillslöts efter henne. Denna gamla qvinna var Ragee, hinduiskan! Och sålunda an— —————— —— ————5—