Göteborgsposten – 16 januari 1874, sida 1

— —— —— ——— — —— —— — — — mot mig i det eköna och intagando ansigtet på denna — denna vålnad! Bernice såcom en himlens engel måste vara sådan som denna strålande syn. s — Kanhända, anmärkto Monk, att det ligger vågon sanning i teorien om att andar kunna återkomma. Tala med kyrkoherden och doktorn, Chetwynd. — Ja, jag skall göra det. Jag ser, att ni tycker mig vara fantastisk, Gilbert. Kanhända att jag är det, sade han suckande. Monk tog kort darpå afsked. Lord Chetwynd gick efter hans bortgång fram och tillbaka på golfvot med sänkt hufvud och mumlade: — Jag unrar om någonsin förr en man gilt sig med en qvinna, under det han, med hela sin själ varit fästad vid minnet af en annan? Jag börjar draga mig för det föreslagna giftermålet med Sylvia. Det tycks, att Bernice vill förebrå mig för min brådska, och dock önskade hon, att jag skulle gifta mig med Sylvia efter sorgeårets förlopp. Hvarföre kommer hon tillbaka till mig? Om jag ej vore bunden af min heder, skulle jag till och med nu draga mig tillbaka och säga nej till giftermålet. Min stackars törlorade älskling! Min enda kärlek! Oh att jag hade henne tillbaka igen! Han besökte samma dag doktor Hartright i Eastbourne, omtalade för honom huru vålsaden flera gånger visat sig för honom, och att ingen mer än han sett den, ehuru Gilbert och Sylvia Monk befunvit sig på en plats, från hvilken de borde ba sett den. Doktorn, en man som alldeles icke trodde på något öfvernaturligt, lyssnade med stor uppmärksamhet, — Såg ni denna vålnad, under det ni var utomlands mpylord? frågade han. Marquisen svarade nekande. — Men ni såg den första aftonen efter er återkoms hem, då alla era sorgliga minnen ånyo väcktes till li och ni befann er i de rum der allt erinrade om den hä