Göteborgsposten – 16 januari 1874, sida 1

Gengångerskan.) Roman af mrs Harriet Levis. (Ofvera från Engelskan). — Nej. Jag var ute och sökte i parken till efter midnatt. Jag misstänkte, att ni varit utsatt för någon dålig dvinna, som haft ev eller annan dålig afsigt med att på grund at sin likbet med Bernice spela en sådan roll. Men jag tror, att vår förra förklaring är den rik: tiga, att ni ej befinner er i fullt normalt tillstånd, och att er vålnad är blott en synvilla. e Chetwynd skakade på hufvudet. — Jag skall träsla Hartright i dag, sade han lugnt, Men jag vet att den sköna uppenbarelsen ej är foster af en förvirrad fentasi. Och det ansigte jag såg i går qväll — och har sett förut — är ej ett sådant arsigto, som unbör en dålig qvinna, som ni säger. Det är en engele ansigte. Monk, tillade lorden i bögre ton; om jag ej sjelf lagt min älskling i grafven — om jag ej deg efter dag sett hennes arsigte i kistan — om jag ej absolut visste att hon är död, ekulle jag tro att något förfärligt misstag egt rum, ech att min älskade hustru lefver. — Vålaadon måste ha varit märkvärdigt lik lady Öbelwynd, då den hunnit göra ett så starkt intryck på er. — Ni bar orätt. Den var ej så lik henne, Gilbert. Vålnaden bar en skönhet, som min Bernice saknade, men samma själfullhet som låg uttryckt i hennes drag strålade —— ) Forts. tr. N:o 11.