Göteborgsposten – 15 januari 1874, sida 3

Article Image
X GHVUU: Ivarjehanda. Sielsmord i följd af olycklig kärlek. Hamnbevakningskarlen J. E Hagström från Stockholm, som under fera år tjenstgjort som dräng på åtskilliga ställen i Nyköping och alltid utmärkt sig för ett nyktert och ordentligt uppförande, afhände sig lifvet derstädes i torsdags f. m. medelst ett åt munnen riktadt pistolskott, hvilket söndersprängde hela ansigtet. Orsaken dertill var, enligt hvad polisförbörsprotokollet angifver, att hustru Lovisa Lundqvist, till hvllken Hagström under flera år hyst kärlek, nu öfvergifvit honom och tagit en annan älskare. För att så tala med denne samt hustru Lundqvist, hvilken han flera gånger förgäfves sökt fvertala att flytta till Stockholm, hade Hagström, efter hvad han sjelf till nägra personer uppgitvit, nedrest till Nyköping. Vid sitt besök hos hustru Lundqvist hade han oqvädat henne och bland annat yttrat, att hennes tillämnade resa till Amerika skulle han nog veta att förhindra förmedelst något, som han hade i sin inre rockficka, hvarmed han sannolikt menade den pistol, som han sedermera betanns innehafva. När H. märkte att hustru L. lät tillkalla bjelp, aflägsnade han sig, men återkom om en stund och begärde ett enskildt samtal med sin f. d. älskarinna; när detta förvägrades, aflossade han skottet mot sig sjelf och dog, antagligen i samma ögonblick. Hustru Lundqvist lär vara närmare 50 år gammal, hvaremot den olycklige älskaren blott var 32 år. Hurra! torde väl de allra festa af våra läsare någon gång i sitt lif hafva utropat; men mången torde icke hafva sig bekant eller grubblat öfver hvarifrån detta ord leder sitt ursprung och hvad det betyder. Vi skola derför berätta, hvad vi hafva oss bekant. Ordet infördes under folkvandringens tid till Tyskland af den folkström, som då från CentralAsien invandrade till Europa, och det är således af österländskt ursprung. Ordet harra (ursprungligen harri, sedermera förändradt till -hurra, på ryska hurrah, på engelska hurragh eller hurrah) hegagnas också än i dag bland hinduerna i Ostindien då de åkalla Gud; det är nämligen ett af deras många namn på guden Vishnu. Då binduerna hafva något svårt arbete om händer, ropa de Harril Harril Detta rop begagnas mycket af indiska båtförare då t. ex. deras farkoster stanna på grund på sandbankarna i den heliga floden Ganges. I det de med förenade krafter åter söka blifva flott ropa de med full hals Harri! Harri! Då båtförarne ro uppför floden och skola passera ställen, som till följd af den starka strömsättningen äro farliga och hinderliga, hör man samma utrop. Troligen begagna de indiska krigarne detsamma då de rycka fram till anfall. Ordet HRarri begagnas, i korthet sagdt, af hinduerna vid alla tillfällen då de inse sin egen svaghet och sitt behof af gudomligt bistånd. Detta, här endast vid glada tilltällen begagnade utrop, som våra förfäder ärft från de folk, hvilka invandrade från Asien till Europa, betyder således i öfversättning: Gud hjelp oss! Les Club des Bons Vivants i Paris har blitvit upplöst. Underrättelsen kan vara oroande nog, ty en hel mängd klubbar både i Paris och annorstädes kunna möjligen göra anspråk på samma benämning. Men denna sfallna institution skilde sig i mer än ett afseende från andra: fruntimmer bade tillträde till denna klubb -— någonting som kanske icke var så fökastligt — och ingen inträdesafgift erlades, någonting som måste anses ganska liberalt; men så kommer det märkvärdigaste: klubben var icke fästad vid några bestämda lokaler, och den underhölls i ordets fulla mening af ofrivilliga bidrag. Den sista omständigheten var den klippa, på hvilken denna association led skeppsbrott. Då klubbens medlemmar skulle gifva sina glänsande middagar, hade hvar och en skyldighet att förse etablissementet på följande sätt: Å. anmodades att utklädd till kypare vid en angränsande källarlokal på kredit vid jernvägsstationen skaffa en läcker fågel a la Marengo; B. skulle uppgifva att han blifvit sänd i största hast från Diners Europeens och hos en flåskhandlare på samma vilkor förskaffa några få gristötter å la S:te Mnkhould?, under det att C. uppsträckt i en kocks prydliga utstyrsel skulle tillegna sig en tryfferad fasan från något hotell, der man tillredde någon bättre middag. Klubben hade en längre tid fortsatt sin verksamhet, till dess en afton en medlem af densamma, som lyckats förskaffa sig en förträfflig yorkshire-hammel från en slagtarbod, mötte en af de andra, som haft det mera blygsamma uppdraget att anskaffa såsen, och något oförsigtigt meddelade honom utgången. En detektivåhörde olyckligtvis, buru de prisade sig lyckliga att sålunda kunna uppfylla sina skyldigheter mot klubben; och följden häraf blef, att middagen afbröts af polisen, hvilken, såsom en af damerna vid tillfället anmärkte, icke en gång hade tillräcklig takt att vänta, till dess deserten var öfver. Ny uppfinning eller icke! Pall Mall Gazette har en berättelse om. ett polisförhör, af hvilket synes framgå, att de s. k. tournyrerna icke åro en den allra sista tidens uppfinning. Sällan, säger tidningen, har något. fall af så stor betydelse blifvit draget under en poliskammares handläggning som det, som polisdomaren hade att behandla häromdagen vid Hammersmith med anledning deraf, att stämning blifvit uttagen mot mr Charles Montague, verkställande direktör i Britannia Rubber and Kamptulicon Company. Mr Montague anklagades nemligen för en högst betänklig förbrytelse: han hade, uppgafs det, gjort ingenting mer och ingenting mindre än helt ogeneradt bjudit ut till salu en bedräglig efterhärmning af en viss ny och ursprunglig uppfinning, hvilken han utan tillstånd erbjudit till allmänhetens. tjenst under namn af The Dolly Varden dress-improver-. Denna vackra och snillrika uppfioning är, synes det, en Åkudde uppblåst med luft eller stoppad och som placeras under klädningens veck för att förbättra eittplatsen Att någon bedrägligt söker tillegna sig vinsten af en så ädel u pfinning. måste kännas upprörande för äfven de kallaste naturer, och hvar och en måste känna en betydlig lättnad att erfara, att det verkligen lyckades mr Montague att tillbakavisa denna anklagelse. Mr Davis — mr Montagues ombud — förklarade nemligen, att han kunde förekalla ett vittne, som intygade, att sådana apparater redan lång tid hade funnits och att planen var hvarken ny eller originel; och så inkallades mr Clark, en af kompaniets tjensteandar. Han medförde tvenne edress-improvers, blåste till de värvarandes förvåning och förtjusning helt behändigt upp den ena och visade, att densamma till planen Jar mveleot IitHAr attvossödsa IL f.. ROS SONEN sv

15 januari 1874, sida 3

Thumbnail