Göteborgsposten – 15 januari 1874, sida 1

i porthvalfvet och öppnade kyrkodörren. Klockan var då omkring två på morgonen. 3 : Hon var öfver fyra, då han steg ut ur kyrkan och från det mörka porthvalfvet kastade spanande blickar uppoch neråt gatan. Morgonen var mörk och kylig. Han slog upp. sin rockkrage och drog ner hatten öfver ögonen, Ingen var ännu ute, och i kyrkoherdebostället såväl som i husen midt emot kyrkan var allt tyst och stilla. — Jag borde ha gjort ifrån mig förut; tänkte han. Jag förmodsr, att man skall få se mig, men jag måste hålla god min; Han trädde ut från porthvalfvet i skuggan af en grafsten och passerande från den ena till den andra uppnådde han .slutligen kyrkogårdsporten. Han. trädde lugnt ut på gatan, till hälften förklädd eller snarare med sitt ansigte till hälften doldt af den uppslagna rockkragen och ner: dragna hatten. Ingen såg honom, efter hvad det tycktes, och han andades mer fritt, då han hunnit ett stycke från kyrkan. Han gick med snabba steg utan att se sig om. I ett tönster i värdshusets öfra våning stod Flack i skjortärmarne, då han fick se sin beskyddare skynda förbi med bortvändt ansigte. Flack kände igen honom genast, fastän han, ej kunde se hans ansigte. — Jag s utddrar hvar han varit hela tiden? tänkte karlen. Jag känner ej ännu till alla hans förehafvanden. Kanske att jag kunde göra en god kupp för egen räkning, om jag trängde litet djupare in i hans historia, och kanske att det också skulle vara fördelaktigt för mig, om jag finge reda på någonting mer om miss Gwynn. Från första stund har hon varit en gåta för mig. Monk fortsatte emellertid sin väg hemåt. Han öppnade samma port till parken, som han gått igenom på bortvägen, tog af in på en mindre gångstig och höll. sig så mycket som möjligt i skuggan på vägen till stora byggningen.