Göteborgsposten – 12 januari 1874, sida 1

— — ———25 — Utan att invänta svar vände Gilbert Monk honom ryggen och fördjupade sig in i parken samt var snart ur synhåll bland trädens skuggor. Lord Chetwynd såg ett ögonblick efter honom, till hälften frestad att följa honom, men med en djup suck började han att sakta vandra framåt öfver gräsplanen, i det han torkade kallsvettan från sin panna och försökte återvinna sitt lugn, innan han skulle återinträda i det stora huset. Gilbert Monk skyndade till den plats, der lilla bokdången förenat sig med stora bokallen. Han följde gången till dess den förenar sig med den mera trånga och undanskymda stig, inpå hvilken Bernice vikit af. Här stannade han just i den öfvertygelsen att Bernice valt denna stig. Han tände eld på en bit af ett vaxljus som han tagit med sig och undersökte vid skenet deraf på det noggrannaste den skuggiga stigen, dit blott få månstrålar förmådde tränga sig fram. Hans skarpa ögon upptäckte snart spåren af striden melldan den gamla hinduqvinnan och Bernice. Utan ett ögonblicks vidare dröjsmål kastade han sitt halfbrända ljus till marken och begaf sig skyndsamt genom parken i riktning mot schweizerhyddan. Då han kom närmare, trängde ett vildt anskri till hans öron — samma anskri Bernice uppgaf, då hon af den gamla hinduqvinnan slungades från balkongen, ner i vattnet. Han fortsatte sin väg springande; men plötsligt — så plötsligt att han alldeles beröfvades andedrägten — stötte han våldsamt emot en person, som kom epringande i motsatt riktning. Denna person var gamla Ragee. Sammanstötningen var lika oväntad för henne och kastade henne halft sanslös till marken. E llonk hemtade andan och förde handen till sitt bröst, hvilket den gamla hinduqvinnans hufvud stött emot, som om det, blifvit utslungadt ur en kastmaskin. Han trodde,