ligt berörd af att icke få se ens en högsinnad eller ädelmodig rörelse visa sig hos honom, och det är isynnerhet ett misegrepp af fört. att låta honom i en bandvändning öiverflytta sitt tycke från den äldre dynastien på den yngre och derför låta stycket spelas till siut. Till ett vidare omnämnande skola vi återkomma härnäst, i det vi inskränka oss till att här nämna, att det är utmärkt väl uppsatt, med omsorg och omtanke inöfvadt samt att utförandet, särskilt bvad beträffar hufvudrollerna: Ludvig XIV (hr Ahlström), Moligre (br Pousette), Lamoignon (br Ahman), Armande (m:ll Johannesen) och Madeleine (m:ll Jansson), var högst förtjonstfullt. Framför allt röjde hr Åhmans återgitvande af vurbildenett i alla detaljer samvetsgrannt studium af den mycket svåra rollen. 3 Den fullsatta salongen följde med stigande intresse föreställningen och då täckelset föll hördes starka bifallsyttringar. Stycket gifves i morgon för andra gången,