Göteborgsposten – 10 januari 1874, sida 1

l. slutet at testamentet heter det, att det rhvarken kan eller bör klandras, enär min förmögenhet är förvärfvad och mig veterligt ingen slägtinge finnes på hela jorden. Testamentets exekutorer hafva ock om allt detta kunnat bevara en så stor hemlighet, att inspektor för Wermlands nation i Upsala först för ett år sedan, och härvarande inspektor först helt nyligen och tillfälligtvis fått kunskap om ifrågavarande sak, och detta ehuru snart tio år äro förflutna sedan testators död. Att emellertid ryktet talat sanning, derpå har man redan erhållit ett glädjande bevis deruti, att sextusen kronor blifvit hit öfversända; men resten jemte tio års räntor kommer att bero på laga redovisning. Vi skola, när en sådan erhålles, förskaffa oss del af densamma och då återkomma till denna ganska märkliga sak. Ty af exekutorerna är den ene en kronofogde och den andre en kyrkoherde. Sjelfmord. Ännu ett offer har det stora tjufmålet i Norrköping kräft. Norrköp. tidn. meddelar härom : Handl. Jonas Joachimsson — en såsom förmögen ansedd man mellan 50 och 60 år samt efterlemnande hustru och barn — afhände sig i torsdags morse kl. 9 lifvet medelst hängning. Han sade åt sin hustru, att han skulle gå ut på gården, men då han dröjde temligen länge gick man ut att söka honom, hvarvid han fanns bängande i sitt varumagasin. Han var då ännu varm. Fältskär efterskickades, hvilken nedskar liket, men alla försök att äterkalla sjelfmördaren till lifvet misslyckades. Grubbel öfver inblandningen i det stora tjufmålet är sannolikt orsaken till hans förtviflade beslut. — Som bekant har en annan af köparne-, handl. M. Andersson, förut beröfvat sig lifvet medelst dränkning. Från Danmark. Våra läsare torde erinra sig, att danska folketinget för någon tid sedan antog en af Schjörring föreslagen adress till konung Christian IX, hvari uttalades den önskan, att konungen måtte söka att åvägabringa bättre samverkan mellan tinget och regeringen. Den icke öppet uttalade, men likväl tydliga meningen häri var, att konungen skulle göra en ministerförändring i enlighet med den af folketiogets majoritet förut uttalade önskan. Adressens hufvudsakliga betydelse låg deri, att den föreslagits af en person, som tillhörde ett parti, hvilket förut varit motstån dare till den förenade vonstern och dess adresser, likasom adressen äfven understöddes af några andra personer, hvilka jemväl förut motstått förenade venstern. Adressen aflemnades till konungen at folketingets ordf., birkedomaren Krabbe, som erhöll till svar, att H. M:t skulle taga den i öfvervägande. Konungen meddelade det några dagar derefter sammanträdande statsrådet adressens öfverlemnande och innehåll. I anledning deraf afläto ministrensgeamtlige medlemmar till konungen en längre skrifvelse, hvari de begärde sitt afsked, sägande bl. a.: Att striden efter hand antagit en så personlig karakter, är ej allenast pinsamt för mmistören sjelf, utan äfven i och för sig obehagligt och i flera hänseenden försvagande, för så vidt den föreställningen skulle derigenom vinna inträde i en vidare omfattning, att en förändring af ministerens personer skulle kunna lätta öfvergången till en politisk utveckling, genom hvilken det skulle bli möjligt att förebygga sytterligare betänkliga sammanstökpingar mellan de olika deltagarne i statsmaktens utöfning. Det skulle naturligtvis icke kunna vara fråga om något uppgifvande af den af regeringen intagna och fasthållna hufvudständpunkten: Häfdandet af E. Mt:s uteslutande rätt att välja kronans rådgifvare, såväl som af den genom grundlagen landstinget tillförsäkrade ställning. Men i den nu ingifna adressen finnes icke heller såsom i den föregående — åtminstone icke uttryckligen — någon fordran uppstäld, hvilken kommer härmed i strid. Vi tro oss derför böra — efter det allvarligaste öfvervägande af hela ställningen. — tillråda E. M:t . att försöka, om icke en ny minister skalle kunna bildas af män, hvilka äro i besittning af E. M:ts . förtroende och hvilkas hela ställning och politiska hållning förut skulle gifva trygghet för, att de i hufvudsaken skulle fasthålla vid den hittills följda politiken, under det att en sådan ny minister, hvilken ej bämmades af verkningarne af de förvecklingar, som redan egt rum, så till vida skulle ha lättare att kring sig samla ett så stort antal af folketingets medlemmar, att motståndet från det ytterligt gående partiets sida skulle blifva brutet. Det är naturligt, att vi, för att i detta hänseende nödiga mått och steg skola kunna tagas, ställa våra portföljer till E. Mt:s förfogande. Till svar härpå tillstälde konungen d. 2 jan. konseljpresidenten en skrifvelse, i hvilken han förklarade sig icke kunna mottaga ministörens afskedsansökan. Derpå lät konungen kalla till audiens folketingets förste vice talman, J. A. Hansen, emedan den ordinarie talmannen Krabbe, anmält förfall, samt meddelade honom i konseljpresidentens närvaro följande svar på den afgifna adressen: Afven Vi beklaga, att vinsten af riksdagens förhandlingar icke står i lämpligt förhållande till den tid, som de taga i anspråk, och de krafter, som derpå användas. Vi kunna likväl icke i den i vissa riktningar rådande bristen på tillfredsställande samverkan emellan lagstiftningens olika delar se någon väsentlig orsak till den i samfundet rådande jäsningen. Denna kräfver i hvarje fall en styrelse, som med fasthet värnar om den genom grundlagen stiftade författningsenliga ordningen, på samma gång som den arbetar för en lugn, foriskridande utveckling med rättvist och billigt afseende fästadt vid alla samhällsklassers intressen. I full öfverensstämmelse med vår vilja har detta varit den ledande tanke, som besjälat vår ministers verksamhet. Just derför ha Vi, då den i anledning af folketingets inlemnade adress stälde sina portföljer till Värt förfogande, för att bildandet af en ny minister skulle blifva försökt, ej kunnat uppfylla denna framställning. Vi ha funnit, att landets intressen kräfde, det ministeren qvarstod på sin plats, och Vi höllo oss förvissade om, att den icke mot Vår bestämda uppmaning skulle fasthålla vid möjliga personliga önskningar om att afgå. Gentemot folketingets tillitsfulla hänvändning till tronen uttala Vi derför nu den förväntan, att kärleken till fäderneslandet skall öfvervinna befintliga misstämningar, så att dessa icke hindra det samarbete, som är nödvändigt, för att Viunder nuvarande oroligt jäsande förhållanden skola kunna med full förtröstan gå framtiden till mötes. I förlitande härpå sända Vi folketinget Vår konungsliga helsning! De nationalliberala danska tidningarne uttala sitt gillande af konungens svar; men Dagbladet anmärker i en artikel, att det icke tror, att svaret skall utöfva någon verkanpå