Göteborgsposten – 8 januari 1874, sida 2

han likväl vägrat omottaga. Denna nya af egen maktfullkomlighet bildade regering har utfärdat en proklamation, hvari ordas om enighet mellan alla partier och afgifvas heliga löften, allt i den gamla välkända stilen, men äfven framkastas en vink om en ny åtgärd — allmän omröstning. Man vill dock beskedligt nog icke skrida till denna omröstning förr, än det nu rasande borgerliga kriget är slut. Skulle detta krig verkligen kunna bringas till slut af Serrano, så att en omröstning skulle kunna företagas, då skulle antagligen denna omröstning komma att ledas i exdrottning Isabellas sons, Don Alfonsos, intresse. Det är obestridligt, att alfonsisterna genom denna djerfva kupp fått god vind i seglen och att de med ens, så att säga, ryckt till sig tyglarne. Ställningen är likväl för dem ogynsam deri, att nya resningar i federalistisk riktning kunna väntas, hvarigenom regeringens styrka skall försvagas. För öfrigt bekräftar det sig, att Don Carlos står både mäktig och stark i Norra Spanien, der Bilbaos snara tall emotses, hvarefter han skall kunna rikligen förse sig med den materiel hantbehöfver, men hittills saknat, neml. kanoner och hästar. General Moriones har misslyckats i sitt försök att undsätta Bilbao och mäste, för att undvika upprifning af de öfvermäktige carlisterna, åter inskeppa sig med sina trupper i Santander. Från England meddelas, att frågan efter tillträdeskort till det stora möte, som skall hållas i London d. 27 d:s för uttalande at Englands sympati för Tyskland i dess kamp mot Rom, varit så stor, att komitön beslutat hålla ytterligare ett andra möte i Exeter Hall samt tillbjuda en konservativ statsman platsen som ordförande. Från Guldkusten skrifves, att de engelske ingeniörerna nu rödjat väg ända till Prabfloden, i det de hackat och huggit sig fram genom skogar af teak och mahogny, öfver strömmar och kärr, höjder och dalar. Nio stadigvarande stationer för de europeiska trupperna, med baracker för 400 till 2000 man hvardera, hafva nästan särdigbygts, med officersqvarter, sjukhus, magasiner och försvarsverk. Prinsgemålens staty öfver Holborn-viadukten i London skall aftäckaa i morgon, fredag, i närvaro af prinsen af Wales. Vid den undersökning, som i Greenwich anstälts rörande sammanstötningen mellan franske ångaren Ville du Havre och engelska skeppet Lochearn, har rätten förklarat befälet på det senare fartyget fullkomligt fritt från att genom sin förskyllan hafva vållat sammanstötningen. Till Rysslands hufvudstad anlände hertingen af Edinburgh d. 4 d:s och mottogs af kejsar Alexander. Hans förmälning med storfurstinnan Maria skall, som bekant, ega rum om lördag. Förmälningshögtidligheterna skola öfvervaras at följande furstliga personer: tyska kronprinsen och kronprinsessan, prinsen och prinsessan af Wales, prins Arthur af England, hertigen af Coburg-Gotha, hertigen af Cambridge, prins och prinsessa Ludvig af Hessen-Darmstadt, prins Alexander af Hessen, prinsessan Marie af Baden och prins Wilhelm af Wirtemberg, Dei Moskwa och trakten deromkring boende adelsmän skola den 27 januari gifva en stor bal, och Petersburgsadeln tänker äfven gifva en liknande fest. Adelsmännen i Kasan skola skänka storfurstinnan en brudgåfva, bestående af en guld-punschbål med 12 guldbägare med slavoniska inskrifter, onekligen en något egendomlig brudgäfva. Den förfärdigas hos den berömde ryske guldarbetaren Artchianikows. Afven inom teaterverlden vidtagas förberedelser i anledning af förmälningen, och man inöfvar i Petersburg en ny baliett, hvilken tyckes skola blifva en af de mest lysande föreställningar i denna väg, som gifvits på någon scen i verlden. Man har nu, skrifves det från Tyskland, upptäckt i Berlin den, som mördade cigarrhandlaren Schänemann (hvilket mord förut varit i denna afdelning omtaladt på grund af det oerhörda uppseende det väckt). Den skyldige är en adertonårig låssmedslärling Schneider, hvilken bodde intill cigarrbutiken. Han erkänner sig hafva ensam föröfvat den ohyggliga handlingen. I Berlin hafva val af kyrkoråd egt rum, hvilka denna gång väckt mera intresse än vanligt, på grund af den rådande schismen inom de kyrkliga förhållandena. Deltagandet i valen var också lifligt. De ortodoxe ledo nederlag, och detta tillochmed i sådana församlingar, der den ortodoxa trosriktningnn är förherskande. Angående den nu sitt slut nalkande valrörelsen för tyska riksdagen skrifves, att man med temlig säkerhet kan antaga, att de nationalliberales såväl som framstegspartiets utsigter äro alltigenom gynsamma och snarare låta vänta en tillökning, än en förlust i platser. Laskers val i Frankfurt är tryggadt, Bamberger blir vald i Alzey-Bingen. Den bekante arbetareledaren Schulze-Delitzsch åtnjuter sådan popularitet, att han mottagit anbud om att uppträda som kandidat från ej mindre än — 17 valorter. Hasenclever, socialistchefen, är i Berlin mycket verksam för att bli vald. Lasker höll d. 29 dec. ett valmöte i Frankfurt, der han mottogs med det mest stormande bifall. Då han slutat sitt tal, interpellerades ban af en socialdemokrat, som ville veta, hvad han menat, då ban år 1872 yttrade, det han hoppades, att alla Berlins rättänkande innevånare skulle med påkar slå ihjäl socialdemokraterna. Lasker svarade kort och öppet, att han begagnat dessa ord, emedan en medlem af det socialdemokratiska partiet hotat med ett upprepande af Pariskommu