— Och det är er verkliga mening att allt är förbi mellan oss? — Allt är förbi, mylord. Vi upphöra att vara älskande, men om ni vill kunna vi vara vänner. Lord Tentamour skrattade bittert och hånfullt; under det han vände på den dyrbara ring, som lagts i hans hand. Han var just i begrepp att brista ut i förebråelser, då en knackning hördes på porten. Ett ögonblick senare öppnade betjenten salongsdörren för den store tartariske upptäcktsresanden mr Basil Tempest. Lord Tentamour stack förlofningsringen i sin ficka och fattade det fasta beslutet att ej gifva den nykomne någon fördel utan stanna efter honom och förnya den brutna förlofningen. Han ville ej lemna ifrån sig sin sköna trolofvade och hade tillräckligt stort sjelfförtroende för att tro sig vara i stånd till att vinna henne tillbaka. Detta hade ej varit hans första tvist med lady Diana, ej heller första gången hon gifvit honom hans ring tillbaka, Mr Tempest kom in, allvarlig och artig, med det vanliga fasta och befallande uttrycket i sitt mörka ansigte och med sin . skarpa blick snabbt uppfattande, att Tentamour befann sig i en mindre behaglig belägenhet. Innan ett enda ord hunnit uttalas, förstod han att lady Diana och Tentamour, hade varit i ordvexling, men han lät ej någon antydan om denna upptäckt framskymta i sitt sätt. Lady Diana helsade honom med ett småleende, som retade Tentamour såsom en förtäckt förolämpning mot honom sjelf. — Jag , är förtjust öfver att se er, mr Tempest, sade lady Diana med intagande artighet, i det hon räckte handen åt upptäcktsresanden. Det är angenämt att finna, att ni bland en sådan mängd personer som taga er uppmärksamhet i anspråk ej glömt bort mig. Tempest gaf något passande svar och helsade derefter på lord Tentamour. Do båda männen vexlade ej hand