londet, derföre att landets lagar ej voro lämpade efter hans böjelser — — Kortligen, sade lady Diana lugnt, då lord Tentamour gjorde ett uppehåll, han torde vara en bedragare, en ficktjuf eller en inbrottstjuf, det är någonting sådant ni vill antyda. Ni smickrar just icke mitt omdöme, mylord, då ni insinuerar att jag skulle känna mig dragen till hvad som är lågt och uselt. Jag fann mr Tempest vara en ädel och stor karakter. Jag tviflar ej på, att hans verkliga namn är Tempest, och jag tror honom ej vara i stånd till att förtala er. Han är helt visst en gentleman, hvilka än hans förfäder må vara. . — Ni tycks vara riktigt intagen i honom. Kanhända att ert koketteri har en särskild bevekelsegrund? sade lord Tentamour med svartsjuk ifver. Jag märker, att ni intresserar er för honom, Jag fordrar, Diana, ett en gräns måtte bli satt för ert koketteri. Jag fordrar ånyo, att er förlofning med mig måtte oförtöfvadt finna sin fullbordan i ett giftermål. Jag vill ej vänta på er längre. Tänk på alla de år jag egnat er min hyllning, Min väntan måste få ett slut i dog. Ni måste nämna vår bröllopsdag. I sin svartsjuka häftighet antog lorden en befallonde ton, som väckte harm och trots hos lady Diana, Hon vände sig bort från fönstret och nalkades honom med lågande ögon och föraktfullt krökta läppar. Hon drog från sitt smala pekfinger en ring infattad med en diamant och lät den under högdragen tystnad falla i lord Tentamours hand. — Diana! Hvad betyder detta? — Det betyder, att ni är fri — och att jag är fri! Det betyder, att ni ej längre har rätt att gifva ert svartsjuka raseri luft mot mig. Jeg har ledsnat vid dessa uppträden. Jag har uppskjutit vårt giftermål från det ena året till det andra af skäl, som ni känner lika bra som jag. Vår förlofning är nu till sist bruten. Jag råder er att fria till en mera mjuk och undergifven qvinna än jag är.