Stockholms-korrespondens. Den 4 januari. Det synes med fullt skäl kunna påstås, att af de sednaste goda åren det sista eller 1873 varit det bästa för, nästan alla vårt lands materiella förvärfsgrenar och man vågar knappast på allvar tänka sig uppfylld den nyärsönskan, att 1874 måtte för Sverige blifva ett lika skrs år som dess föregångare. Man bör icke sörja alltför ängsligt för morgondagen, men lika oklokt vore det att glömma att de onda år, som icke ligga så långt tillbaka i det förflutna, snart nog kunna återkomma, och derför torde det vara rimligt önska, att 1874 icke måtte ställa sig i alltför skarp kontrast mot 1873. Nära 24 millioner i debiterad tulluppbörd för ett år är, synnerligast i betraktande af de tullnedsättningar som under de sista åren egt rum, en siffra som, då den avgifver en betydligt stegrad konsumtion, derjemte bär vittne om att välmågan inom landet mycket tilltagit. Vår andra stora inkomstkälla, hvars tillväxt dock är mindre önskvärd än lätt förklarad, bränvinsmedlen, lär i är uppgå till ovanligt stort belopp, då man med säkerhet kan beräkna att under året tillverkats en qvantitet af minst 17 millioner kannor, hvarför i tillverkningsafgift erlagts i rundt tal 13,600,000 rdr. År 1872 producerades 16,178,000 kannor, hvilket då ansågs högt, och tillverkningsafgiften uppgick till 12,940,000 rår. Afkastningen af statens jernvägar har, som vi en gång förut omnämnt, under fjolåret vuxit till en så betydande summa, att man för blott några år tillbaka derom knappt bade aning. Men vi upprepa hvad vi förra gången yttrade i samma ämne: man må icke af den stora inkomsten draga några förhastade slutsatser beträffande det öfverskott, staten kan hafva att påråkna af jernvägsinkomsten för i fjor, ty utgitterna för jernvägstrafiken i fjor hafva å sin sida också varit högst betydliga, och till re ids ymlonsr har statskontoret fått lemna i förskott tre millioner rdr. Statens inkomster af sina skogar förmodades ximativt uppgå till en million riksdaler och då i allmänhet alla inkomstkällorna sägas vara ett plus utöfver kalkylerna, är det utom allt tvifvel, att vår finansminister får det nöjet framlägga för riksdagen en tablå öfver den finansiella ställningen, som är fenmn vacker och som bekräftar, att han gjort sina eräkningar ingalunda sangviniskt, utan med all tillbörlig försigtighet. Hur förvånande stor den industriella företagsamheten inom landet fortfarande är, visas bäst af, att, enligt oss på begäran benäget lemnad uppgift, har K. M:t under år 1873 genom civildepartementet meddelat ordningar för 196 aktiebolag. Bland Messa äro 8 jernvägsaktiebolag, 118 industrioch fabriksaktiebolag,. 25 rederiaktiebolag, 2 försäkringsaktiebolag, 24 handelsoch hushållsföreniovgsaktiebolag samt 19 bolag för hvarjehanda andra ändamål. Hvad inverkan i politiskt afseende den tilltagande och till samhällets lägre lager sig alltmera spridande välmågan kan utöfva derigenom, att census för riksdagsoch kommunalval hastigt nog nedsatts icke genom lag utan genom förhållandena sjelfva, torde icke vara lätt att ånnu kunna bestämma, men att en betydlig förändring inträffat sedan ombildoingen af vår representation påtänktes och verkställdes, det kan icke förnekas. Demokraterna hafva häruti åtminstone inga skäl till klagomål. Beträffande Stockholm har, i afseende på kommunalrösträtt, en ganska stor mängd, synnerligt på sista året, af arbetsklassen påföris en bevillning af 1 rdr rmt och derigenom också fått sig tillerkänd rösträttighet. De framsteg kommunen gjort i mångfaldigt afseende framhöllos rättvisligen af herr öfverståthållaren frih. Bildt i det tal, hvari han föreslog Stockholms skål vid den splendida middag, han den 2 januari gaf för Stockholms stadsfullmäktige, magistraten, tjanstemän tillhörande stadens verk och inrättningar och hvartill voro inbjudna herr civilministern och ätskilliga andra högre civila embetsmän. Det finnes visserligen mörka fläckar på taflan yttrade han, men de hafva mycket minskats och kommunens glädjande framåtskridande kan, här som annorstädes, icke med rätta tillskrifvas blott yttre materiella omständigheter utan måste hafva sitt stöd i arten af det inre, andliga lifvet. I en annan krets omnämnde på nyårsdagen polismästaren hr Sundström, då han till frukost-middag hade inbjudit egentligen Stockholms l1 representerad af alla dess grader ända till en lägsta, det ovanligt lyckliga förhållandet, attunder hela det förgångna året intet svårare brottmål och inga allvarsammare gatuoordningar stört lugnet i hufvudstaden. — Året har nog sina skuggsidor i olycksbändelser, i ett större antal döde än födde, i fyllerilastens snarare tillän aftagande o. s. v., men på det hela måste det medges att moralitetstillståndet är bättre än förut. En framstående riksdagstalare i Andra kammaren, häradshöfd. Carlåön, har hastigt blifvit bortryckt från det jordiska. Otvifvelaktigt har Stockholms kommun svårt att finna en representant, som i Andra kammaren ersätter honom, hvad lätthet och vana att muntligen uttrycka sig angår, men så stor kan deremot förlusten, om man ser på en riksdagsmans nyttabringande, mera djupgående verksamhef, icke uppskattas, ehuru det måste medges, att vi befinna oss i samma villrådighet om en efterträdare ät honom som vid frih. Gripenstedts afgång. Det säges, att åtminstone en indirekt orsak till hr Carläns hastiga frånfälle vore att söka i oro och vakande vid hans hustrus sjukbädd. Det sista arbete, hvaruti hr Carln deltog och i hvilket han betraktades med rätt eller oråttzsäsom själen, var komitns för häradshöfdingslönernas omreglering. Om majoritetens förslag till någon större del varit hans verk, kan man icke kalla det i sina detaljer så lyckadt som i uppställningen af principerna. Vid en närmare granskning lärer nemligen indelningen i blott 6 klasser befunnits nog tvungen, hvaremot minoritetens, eller egentligen revisionssekreterarens Östergrens förslag om en mindre skilnad lönerna emellan m. m., skall hafva ett afgjordt företräde. Också tror man, att regeringens framställning till riksdagen kommer att gå i den syftningen. Hr Östergren, vald af riksdagen till andre suppleant åt fullmäktige i riksgäldskontoret, omtalas allvarsamt ifrågasatt såsom riksdagsman efter hr Carln. Utan tvitvel skulle han med sin öfverlägsna embetsmannaduglighet och karaktersfasthet blifva en prydnad för Stockholmsbänken. Ryktet talade för några dagar sedan om, att en annan af Stockholms riksdagsmän, hr S. A. Hedin