Göteborgsposten – 2 januari 1874, sida 2

skapspolitik, komedi i 1 akt, öjversättning från danskan af Joh, Jolin, samt Bostadsbrist, tillfällighetsskämt i 3 tablåer af Fr. Hodell. Från Utlandet. Det ser nästan ut som om Spaniens nuvarande president Castelar skulle hotas med snart fall. Cortes sammanträda nemligen under de första dagarne af det nya året, och man motser då allvarliga misshälligheter mellan Castelar och venstern. Afsigten att inställa allt parlamentariskt arbete, ända tills det inre lugnet blifvit återupprättadt eller åtminstone upproret i södern fullständigt undertryckts, har icke hållit sig så länge, som motståndskraften hos Carthagenas försvarare, hvilkas Åräddning intransigentos fortfarande kämpa för. Castelar skall vilja utfärda ett upprop till alla liberalas patriotism, men ban skulle dermed lika litet uträtta, som med de hittills gjorda försöken, att afväpna partiernas äregirighet med en hänvisning på det gemensamma fäderneslandets nöd. Castelar står sedan lång tid tillbaka på spänd fot ej allenast med den vansinnige Pi y Margall, utan äfven med sin företrädare Salmeron, president i cortes. Alla dessa. skola nu tvifvelsutan slå sig samman för att bekämpa Castelar, och de skola i Moriones misslyckade fälttågsförsök i norra Spanien samt Carthagenas fortsatta motstånd ha sarliga vapen i händerna. Visserligen göres allt möjligt, för att få bugt med Carthagena, innan cortes sammanträda, och telegrammer om belägringsarmöns ständiga framsteg utskickas från Madrid, men Carthagenatästenas fall kan ännu dröja länge. Emellertid har det nya spanska lånet verkligen blifvit i London utbjudet. Mycket penningar skall det väl icke inbringa, alldenstund inbetalningar kunna göras med gamla förfallna kuponger, men några medel skall det likväl lemna. De omkring 100 personer, som cubanerna tagit på amerikanska flibustierfartyget Virginius, ha nu anländt till Newyork ; men sjelfva Virginius har förolyckats, hemsökt at Nemesis. å Från Frankrike meddelas, att en ny berättelse från det at nationalförsamlingen nedsatta utskott rörande d. 4 september sysselsätter sig med den nationala försvarsregeringens operationer i Bretagne, särskilt lägret vid Conlie, och uttalar skarpt klander mot Gambettas förvaltning. Frangois Hugos begrafning bar egt rum under starkt tillopp af deltagande, hvilka visade den åldrige sörjande skalden det varmaste deltagande. Åf skaldens fyra barn återstår nu endast dottern Adele, men hon är gift i Amerika och kan således ej egna den gamle sin vård. Deremot har han hos sig tvenne barnbarn, som den aflidne sonen Charles lemnat efter Big. Juldagen egde i Elysåe Montmartre vid Boulevard Rochechouard i Paris en storartad demonstration rum i form af en utdelning af julgåfvor till de i den franska hufvudstaden bosatte elsassare. Många radikala deputerade, bland dem Gambetta, Schoelcher och Langlois, öfvervoro festen. En kolossal julgran, planterad i elsassisk jord; hade skickats trån byn Thanne, och mer än 2000 barn från de förlorade provinserna orhöllo gäfvor. Skådespelaren Coquelin föredrog en dikt, som hade titeln )Option, och ett verk med öfverskriften Meiz utdelades. Det republikanska gardets musikkår deltog ock i festen. ? Den förre radikale deputeraden Jean Brunet, hvilken nu öfvergått till högern, bar till den nya kommunallagen stält ett ändrivgsförslag af följande innehåll: ÅIngen kan utnämnas till maire, innan han skriftligen förklarat, att han tror på Gud och att han vill skydda religionen samt dess tjenare i sin kommun. I landsorten organiserar man för närvarande en stor association, hvars syftemål är helighållandet af sönoch helgedagar. I spetsen härför står en hr de Cissey, broder till den förre krigsministern och nuvarande öfverbefälhafvaren tör armskåren i Tours-Associationen räknar i Lyon 30,000 medlemmar, i Ain, Savoyen och Jura har den äfven många anhängare. Medlemmarne af föreningen, af hvilkanästan alla tillhöra de välmående och rika klasserna, förbundo sig att köpa sina förnödenheter endast hos sådana personer, hvilka underkasta sig föreningens föreskrifter. Bonapartisterna uppbjuda allt för att göra den kejserlige prinsen populär. De hafva låtit förfärdiga tre millioner porträtter af prinsen med inskriften: Allt för. folket och genom folket; vädjan till folket. De äro icke större än brefmärken och äro likasom dessa försedda med gummi på baksidan, så att man kan sätta fast dem öfverallt. Oräkneliga sådana ha utdelats i hela Montmartre, arbetareförstaden. Polisen har fått befallning om att nedrifva dem och tillse, att sådana ej blifva uppklistrade. Den påflige nobelgardist, som haft i uppdrag att till erkebiskopen af Paris öfverlemna kardinalsvärdighetens insignier, har anländt till Paris och blef der genast mottagen ikdet erkebiskopliga palatset. Den nye kardinalen var omgifven af sina generalvikarier och väntade lifgardisten i sin salong stående vid ett bord, på hvilket funnos tvenne silfvertallrikar. Sedan sändebudet stält några ord till erkebiskopen, öfverlemnade han till denne den röda kalotten och kardinal Antonellis depesch, hvilken accrediterade honom hos kardinal-erkebiskopen i Paris; den röda kalotten lades på eva tallriken och depeschen på den andra. Kardinalen tackade lifgardisten med några ord, aftog sin violblå kalott, påsatte sig den röda och frågade nu först efter påfvens helsa. Redan vid gudstjensten i Nötre Dame annandag jul uppträdde erkebiskopen som kardinal. Öfverlemnandet af kardinalshatten akall försicgå