Göteborgsposten – 31 december 1874, sida 1

Julen är icke egentligen någon mum:e tid här i staden, enär familjerna sluta sig mera inom sig sjelfva förstärkta af husets förtrogne vänner, och de större och friare sällskapsnöjena först efter juldagarna taga sin början. En mängd yngre personer härifrån pläga koncentrera hela årets sällskaplighet till: de 20 juldagarna. Julen slutas neml. på landet efter gammal sed först den 13 januari. Af gamla julseder förekomma nu endast mycket få. I alla hus glimrar dock julaftonen julträdet med julgåfvorna. Små barn vandra också omkring från hus till hus med julstjernan. Flera år i rad hafva våra tidningar fört, skärmytsling för att julastonen få butikerna, stängda kl. 5 e. m., dels derföre att våra fruntimmer då hafva den ovanan att göra sina uppköp i sista stund, men hufvudsakligen för betjeningens skull, hvilken, såsom det nu går till, ej förr än kl. 9 får någon julehvila. I år gjorde också en del småtidningar anm ärkning mot saken, men butikegarne hade sitt intresse af den lifliga handeln, och till mängasförargelse stodo butikerna upplysta och fulla af folk till sent på aftonen. Bland till juten utkomna arbeten skall jag på anmodan af utgifvaren, generalkonsul Tönsberg — som snart sagdt öfver hela Europa torde vara känd för sina förljshstsulla eträfvanden för utgifvande af planschverk öfver Norges natur och folk — fästa uppmärksamheten på en ny serie sådana bilder och försedda med text af norska författare, hvilken toxt äfven finnes återgifven på engelska och tyska. Den utkomna första serien innehåller fyra hos Winckelmann Söner i Berlin särdeles väl utförda oljetryck efter aqvareller af norska målare, nemligen En Sommernat ved Christianiasjordenefter prof. Gude.Lystring paa Fjorden i den maaneklare Nat efter P. Thurmaun, Fra Sköitebanen i Christiania af von Hamro med en oändlighet af skridskoåkare, damer och herrar, i de mest omvexlande ställningar, och slutligen ÅBergens indre IIavn i Maanebelysning af Bennetter. Till mycken förnöjelse för stadens äldre borgare har hr Josephson på Kristiania teater på repertoiren upptagit den i forna tider så omtyckta, förmodligen äldsta norska operan Fjeldeventyret af Bjorregaard, musik af Waldemar Thrane. Det är ett mycket passande julstycke, hvars gamla winnen från det privata dramatiska sällskapets tid bör bringa många i den rätta stämningen. För öfrigt är här naturligtvis stor stillhet i det ofleatliga lifvet, och alla tidningar inkränktas nästan uteslutande af annonsörerna.