Göteborgsposten – 30 december 1874, sida 1

X Hon såg ut a som en uppenbarolse allt för ; etherisk tör att vara mensklig. Han trodde i detta govolick, såsom han aldrig hade trott det förr, trots sin obenäg -— för vidskepelse och sitt förakt för alla his:tori : o det osvernaturliga, att han såg en ande, en varelse uten kropp! Han trodde att han såg Bernicc, men Bernice befrind från allt jordiskt omhölje, liksom hade hon komrait tillbaka till honom från sitt hem i himlen. Han resarnerade ej — han endast kände. Hon var iklädd samma hvita sidondräge. brvari hon blifvit begrafvon. Den släpade efter henne på marken, Hennes hals var bar och spetsarne från henncs kris reste ajg rundt omkring den såsom ett skum. Eenmörka hår nedföll öfver skullrorna. Han ku hvarje drag af hennes strålande skönhet i dor skenet. Hennes ansigte hade ett sorgset, ärgtan de uttryck, som gick till hans hjerta. — Hon är ej ons der lycklig ucan mig, tänkte tan. Hon saknar mig lika djupt, som jag saknar bonne. Sjelfea hiraten är oj himmel för henne utan mig! Ilan ågado ej skrida framåt, för att hon aj förevinrs ur hens åsyn, och så stod han orörlig knappt vågsnde andas, stirrande på henne. Datte sammanträffande var ej afsig 3 Dervices eids HBor blef lika öfveraskad som Caewynö, och äfven hon etoi liksom örtrollad. Allt seden hoa sista gånger isade sig för honom bade hon vistate i en enslig liten skrubb öfver vinden i det obegagnadt tornet i den stora dygaeden. I denna tilläctt. på Lrilken Monk aldrig ens tänkt, framlofde Betrice sin sällsamma, onsliga, dystra tillvaro. Hon hade dit burit upp et förråd af lakan, som hon lyckats förskafie sig från rummen nerunder. Hon hade äfver från Mawr Castle medfört så många omgångar af kläder bon behöfde. Hon hade burit upp mat och vin ur skafferiet till den tillflyktsort hon valt. Goxts.) 17