Göteborgsposten – 29 december 1874, sida 2

56 kak J 2 — ra våningar. bottenvåningen inberäknad. AL Från Utlandet. Tidningen -Figaro i Paris omnämnde r någon tid sedan i en uppsats öfver det plomatiska språket, att en depesch på tyca skickats från Berlin till Petersburg, en besvarats af furst Gortschakoff på ryca, med tillägg af några anmärkningar m fördelen af det franska språkets använande vid diplomatiska skrifvelsers affattande. Nordd. allg. Zeit. har i anledning häraf upprädt mycket skarpt i en artikel, hvilken dock emtar sitt största intresse deraf, att den lemar några upplysningar om den praxis, som zerlin-kKabinettet iakttager rörande det diplonatiska meddelelsespråket. Bladet säger: Den tyska regeringen mottager beredvilligt medelanden frän fråmmande makter på deras eget lands präk. Den storbritanniska, den nordamerikanska egeringen skrifva sedan länge till oss på engelska, ch vi svara på tyska. Likaså korresponderas med talien efter den italienska regeringens önskan på tyka och italienska. Skulle en spansk regering vända ig till oss på sitt lands språk, så skulle vi här förtå det och äfvenledes svara henne på tyska språket. rankrike använder sitt modersmål och vi svara naurligtvis på värt... Hvad nu särskilt Ryssland seträfsar, så är det en af fransk skolbildning uppjuren förutsättning, att man i Berlin skulle kunna åka i förlägenhet öfver en på ryska skrifven note! )et språk, som talas af mer ån sextio millioner af ra närmaste grannar, är bär tillräckligt kändt, för utt icke kräfva någon lärd som öfversättare, och stuliet af detsamma är inom handelsverlden sedan länge ubredt och inom de vetenskapliga och litterära kretarne stadt i tilltagande. Häraf framgår således, att äfven inom liplomatiska verlden en revolution försiggått inom våra dagar. Fransyskan är ej längre liplomatiens språk quand meme. Engelskan har redan länge stält sig i jembredd, och nu kommer äfven tyskan, likasom ock italienskan bar anspråk att bli förstådt. Snart skall hvarje lands diplomati skrifva på sit språk — och vi se deri all fördel, men intet ondt. etkQ OdXw02 — FA Almanach de Gotha, denna allmänna bofkalender, meddelar i sin nyss utkomna årgång för år 1874, att konung Victor Emanuel af Italien under förlidet år ingått morganatiskt äktenskap med Rosina gretvinna di Nirafiore. Häröfver råder nu inom Italiens parlamentariska kretsar stort missnöje. Ministrarne äro i den största förlägenhet. Man tror, att upptagandet af detta meddelande i hofkalendern härleder sig från en allt annat än fiokänslig indiskretion at den intresserade damen sjelf. Den ställning, hvari konungen befinner sig, är ytterst prekär, i betraktande at den af justitieministern inför kammaren nyligen framlagda lagen om de endast kyrkligt afslutade äktenskapen. För öfrigt hvilar hofkalenderns uppgift på ett misstag, alldenstund man i Italien icke känner till morganatiska äktenskap och det troligen här endast är fråga om det kyrkliga äktenskap, som konungen år 1869 ingick på sjukbädden med grefvinnan Rosina. Om Bazaines lefnadsordning under hans senaste dagar i Trianon-sous-Bois skrifves från Paris följande: För att erhälla tillträde till den fångne, måste man ha tillåtelse af inrikesministeriet, som dock varit mycket njugt dermed och lemnat utan afseende alla, med undantag af ansökningarne af Rouher, Pietri och några notabiliteter från bonapartiska partiet, från, Lachaud, öfverste Villette, marskalkens hustru och barn. Besöktimmarne ha varit reglementariskt bestämda, likasom måltidstimmarne och promenaderna. Alla marskalkens bref, tidningar och födoämnen bli strängt kontrollerade. En vaktkordong har natt och dag Sållit med skarpladdade gevär tjenst vid marskalkens dörr och utanför hans fönster. Om efter kl. 6 på aftonen ett fönster öppnas och försök till flykt göres, skjutes det skarpt, -edan vaktposten gjort ett tillrop. Marskalken stiger upp kl. 7 och går till sitt arbete, hvilket bestär i att uppgöra ett inventarium öfver sina egodelar och i allmänhet att ordna sina angelägenheter; bordet är betäckt med protokoller och andra handlingar. Den dömde har förlorat rätten att sjelf förvalta sin egendom, och denna skall öfverlemnas till en förmyndare. Flera höga personer hafva erbjudit sig härtill, bland andra Pietri, Villette och marskalkens brodor. Ex-marskalken har såsom fånge ett helt borgerligt utseende; han bär hvita byxor, grå kort rock och en mjuk filthatt med breda brätten. Under sina promenader ätföljes ban af tvenne gendarmeri-officerare; dessutom ser man öfverallt vaktposter. Han håller sina måltider efter kl. 10 f. m. och 5 e. m.; vaktposter hemta maten från en restauration och åtfölja kyparen från Samt-Cloud-alln ända till Trianon. Der nedställer kyparen maten, hvilken törst undersökes, innan den lemnas till fången. Intendenten ordnar fångens kost, staten bestrider utgifterna för densamma. Bazaine har blott en person nära sig, neml. kammartjenaren. I trots at sin energi har fången, då han blir öfverlemnad åt sig sjelf, anfall af försagdhet och nedslagenhet; hans ansigte återspeglar då de dystra inre själsqvalen. Men så fort den tid är inne, då han väntar besök af sin hustru och eina barn, återvinner han den nödiga kraften för att kunna le emo dem. Kl. 5 på qvällen skiljes man åt. Efter mål tiden rökar marskalken, läser några tidningar, arbe tar till kl. 10 och går derefter till hvila. Den romersk-katolske erkebiskopen Man ning i England har inför en katolsk åhörare krets hållit ett tal om cesarism och ultra montanism, hvilket i häftighet och våldsam ma uttryck mot Tyskland lemnar intet öfrig att önska. Han sade, att den i Tyskland in