Göteborgsposten – 23 december 1873, sida 2

Från Utlandet. Kampen mellan staten i Preussen och den romersk-katolska kyrkan har nu drifvite till sin yttersta spets. Regeringen har tagit ett steg, som knappast mera kan återtagas och hvilket måste, om det romersk-katolska presterskapet framhärdar å sin sida, leda till dess fullständiga uteslutning från nu innehafvande befattningar och privilegier. Vi meddelade nemligen i går den af regeringen påbjudna nya eden för de biskopar, bvilka komma att hädanefter öfvertaga de stolar, för hvilka de utses. Denna ed är alldeles oförenlig med den trohet, som påfven nu fordrar för sig af alla romersk-katolska biskopar. De rlagar, hvilka de enl. edsformuläret skola svära lydnad, innebära sådana påbud, som påfvens encyclica fördömer. Visserligen afser eden ej de biskopar, som nu bekläda embeten, utan blott dem, som hädanefter skola komma; men detta betyder föga, ty de romersk-katolska biskopsstolarne skola snart alla stå tomma. Biskopen af Fulda är död och hans efterlemnade stol är ledig. Erkebiskopen Ledochowskii Posen skall snart vara undanstött isrån sin stol; på samma sätt med erkebiskopen i Köln och biskopen af Paderborn. Kortligen, det är blott en tidsfråga, då hela den nu existerande organisationen af romersk-katolska kyrkan i Preussen skall med våld upphäfvas. Flere hundrade socknar äro redan utan presterskap, derför att biskoparne i dem tillsatt prester utan det bifall af regeriagen, som lagen nu kräfver. De tredskande biskoparnes motstånd och regeringens beslut att icke erkänna några biskopar på annat vilkor än att de aflägga en för dem omöjlig ed, måste månad efter månad försätta de romerskkatolska delarne af Tyskland i verklighet under interdikt. Utaigterna till ett sådant resultat äro afskräckande, men antagligen har den proussiska regeringen redan beräknat risken. Antingen skall påtven gifva vika, hvilket nu är otänkbart; eller ock skall han utfärda ett interdikt, eller skall han tillåta den nya ordvingen frambringa sin naturliga verkning. Följden af de båda sista alternativen skall vara densamma: den nuvarande romersk-katolska organisationens slutliga förlamning, Men hvad skall intaga dess plats? Tror man, att de romersk-katolska massorna skola gå in på att lefva utan de vanliga religionsbruken? Det är ej sannolikt, att en obildad befolkning, som är van vid att helt och hållet bero af Bina prester och biskopar, skall underkasta Sig sådant? Det finnes blott en utväg ur denna brydsamma belägenhet, och :den är det romerska presterskapets ersättande med ett nationalt. Det vill i sjelfva verket också synas som att regeringen anticiperar denna lösning af svårigheton. En dylik national katolsk kyrka har redan blifvit upprättad af gammal-katolikerna och eger kärnan till en fullständig organisation. D:r Reinkens, emot hvilken påfven i sin sista encyclica utslungar hela sin vrede, är fullt erkänd som biskop af regeringarne i Preussen, Baden och Heesen Darmatadt. 1 budgeten för 1874 har anslagita en summa af 40,000 rdr svenskt såsom hans lön, och han skall äfvenledes erhålla löneanslag af storhertigdömet Baden. Detta angifver tydligt, att åtminstone Preussens regering vill låta gammalkatolikerna intaga det tomrum, som kommer att uppstå genom det romersk-katolska presterskapets aflägsnande. En korrespondent från Tyskland skritver: Skulle Vatioanen påskynda en fullständig och ohjelplig brytning, då skola vi möjligen få se denna vördige herre spela en vigtig roll i nationaliseringen af den romaniska kyrkan här i dandet. Att Vaticanen ej skall böja sig, det är visst, ty der spelar man nu förtviflans höga spel, men detta bekymrar ej den preussiska regeringen, hon tvärtom sjelf raskar på till den fullständiga och objelpliga brytningen; och det synes västan otänkbart, att hon så skulle våga att göra, om hon icke trodde, att