Göteborgsposten – 19 december 1873, sida 2

C-AÅ Rättegångsoch Polissaker. nRädhunrättenSjorattomål. Vid radbusråttens tredje afdeling törekom i onsdags sjörkttsmålet mellan kapt. . V. Paterson, befälhafvare å det d. 3 sistl. oktob. örlista skeppet Edgar, och frih. W:m Fleetwood, mbud för Göteborgs och Bohusläns sjöassuransföreing, i hvilken förening Edgarvar försäkradt för n summa af 50,000 rår. Nämnde förening hade intämt kapt. P. till rådhusrätten, enär omständigheter tid skeppets förolyckande och kaptenens sorhällande eter detsamma gälvo för banden vårdslöshet vid farygets förande och försummelse vid iakttagandet af edares, godsegares och försäkringsgifvares rätt och bästa, samt yrkade dervid dels att kapt. P. måtte förpligtigas att godtgöra föreningen för den förlust lensamma komme att lida vid utbetalandet af assuransaumman samt dels att mot honom :å framställa de ansvarspåståenden, hvartill föreningen kunde finna sig befogad. Vid det förhör, som egde rum d. 19 sistl. november, voro parterna personligen närvarande och upplästes dervid stämningen mot kapt. P., hvarur vi hämta följ.: Skeppet 72Edagar-, hemmahörande 1 Goteborg, under befäl af kapt. A. W. Paterson, afgick d. 26 sept. från Neder Kalix med fall planklast till Algier. D. 3 okt. på morgonen kl. något öfver 6, då fartyget enl. kaptenens beräkning, befann sig på 15 min. afständ i ostnordost, 15 ost från Finngrundets fyrskepp, bemärktes vid half storm af N.N.V. en prick, hvars sarg i skymningen ej kunde utrönas, hvarför rodret lades hårdt styrbord och fartyget bringades i bidevind. Då fartyget kom i vinden törnade det på en undervattensklippa och blef stående fast, sprang läck och fyldes snart med vatten. Fartyget lade sig derefter på sida och sjön bröt öfver däcket, hvarefter besättning och kapten i båtarne lemnade vraket. Kapten hade antagit att man stött å Finngrundet utom sigte af tyrskeppet. På e. m. ade besättningen räddats af en tysk bark Leopold ha sörd af kapt. Rathke, och ilandsatts vid Arolma. Derifrån hade kapten P. icke återpvndt till forlisningsstället för att om möjligt söka berga last, inventarier eller handlingar, utan hemsände besättningen och ankom snart sjelf bit, utan att ba utöfvat någon omsorg i fartygets, rederiets eller godsegarves intresse. Under förhöret upplyste käranden åtskilligt mot kaptenen, att han skulle med ett kort telegram omnämt forlisningen, och sugt fartyget vara totalt förolyckadt. Emellertid hade ånst. Neptunutgått från Stockholm och funnit Edgarinne på grundet och derifrån bergat en mängd inventarier m. m. Som rederiet af kapten P:s telegram trott fartyget vara vrak hade å deras sida inga åtgärder vidtagits för bergniog och då detsamma erhöll kunskap om verkliga förhållandet, var allt redan för sent. Kärarden begärde vid förhöret, i anledning af kapt. P:s ofullständiga sjöförklaring, att P. skulle förständigas att genast besvara åtskilliga frågor angående förlisningen, hvilket bestreds af svaranden, som begärde och erhöll uppskof till d. 17 dec. för att afgifva yttrande i målet. Vid målets påropande i onsdags instälde sig både käranden och svaranden personligen, den förre bitradd af sitt juridiska ombud, bäradsh. Chrysander. Svaranden, kapt. Paterson, inlemnade nu ett längre svaromål, hvari han. besvarade alla de af käranden vid förra rättegångsdagen framstälda frågorna, omkriog 20 till antalet. Som utrymmet hindrar att införa kapt. P:s svaromål fullständigt, måste vi inskränka oss att anföra det vigtigaste. Kapt. P. förklarade orsaken, att ban icke vid olyckstillfället tillräckligt lodat för att bestämdt kunna veta sitt läge, vara den, att på sjökorten hvarken djup eller bottens utseende flera mil kring Finnegrundetfunnos anmärkta, och att han således äfven med oupphörlig lodniog icke kunnat fullkomligt bestämma sitt läge. Och dessa sina ord bevisade han med medförda tvenne sjökort öfver nyssnämde plats, hvari dessa noteringar totalt saknades. Att han icke efter ankomsten till Stockholm återvändt till strandningsstället förklarade kapt. P. sålunda: Då skeppet hade strandat och manskapet redan satt ut båtarne hade kapt. P. skyndat ned i sin hytt för att söka rädda skeppshandlingarne m. m., men då hade skeppet erhållit flera remnor i följd af stormens styrka, att det varit förenadt med lifsfara att vidare söka göra något. Derpå hade kapten P. lemnat fartyget. Han visste icke att vinden senare på dagen laggt sig, ock att det derföre lyckats ängaren Neptun-, att sedermera från fartyget rädda en del inventarier. Kapt. P. hade visserligen under vistelsen i Stockholm tänkt att återvända, men då han hade föga bopp att få återse sitt fartyg, uppgaf han denna plan och reste till Göteborg. 2:dre siyrmannen å Edgarvitsordade helt och hållet kaptens upplästa skrifvelse och förklarade honom haft fullkomligt rätt i sitt handlingssätt. Sedan ytterligare några mindre vigtiga spörjsmål förekommit, uppskjöts målet för inhemtande af vidare uppiysningar i ämnet till d. 28 nästk. jan. —