Göteborgsposten – 19 december 1873, sida 1

kref srån Stockholm. (Korrespondens till Göteborgs-Posten.) Den 16 december. Fredags morgon vaknade hr X.. något tidigaro än vanligt. Han ringde häftigt, och madamen störtade in, antagande att Patronen var sjuk. Iurudant är vädret? frågade han otåligt. — Ser ut att bli vackert, svarade madamen. — Ser ut att bli — sa madam så, men jag frågar hurudant är vädret? — Go patron, vädret är vackort. — Jaså, de mo: derata gökarno gynnas äfven af väderloken, sade hr X. och började påklädningen. Han drack sitt kaffe, grälade på madamen, som tagit de minsta bröden i bagarboden, föresatte sig att ej gå ut på hela dagen för att hålla sig fjärran från valurnan på rådhuset, men ändrade föresats redan vid tiotiden, närmade sig Mynttorget, såg, att mycket folk gick Myntgatan framåt till rådbuset, följde med folkströmmen, och nästan innan han visste ordet af hade äfven han lagt sin valsedel i urvan. Han ångrade sig ett ögonblick, men han tröstade sig dermed, att många, som hade ett radikalt utseende, äfven hade närmat sig valurnao. Vi skola i alla fall utgöra en fruktansvärd minoritet, sade hr X., Loch den der Lindmark får ganska säkert blott några få röster mer än vår kandidat. Hr X. erinrade sig, att det nu endast gällde ett kompletteringsval och att blott en riksdagsman skulle väljas. Vid ett alldeles liknande fall — den 18 nov. 1870 — hade endast 1409 röstsedlar aflomnats, och då blef häradshöfd. Carlön vald med blott 893 röster. Men på eftermiddagen i fredags blet br X. till ytterlighet uppretad då han erfor, att 1813 rösteedlar aflemnats och att kommendörkapten Lindmarks namn hade förekommit på 1434. Således hade till och med den förhoppningen gäckata, att de moderata valmännen skulle blifvit knuffade deraf, att tre tidningsskrifvare hade oktrojerat en kandidat. Saken är den, seade hr X., hos de moderata finnes icke en gnista af ejeliständighet. Då emellertid kapt. Mankell, ehuru såsom de radikalas kandidat uppställd, nu endast erhöll 304 röster, har det blifvit mycket svårt för vår vän att nöjaktigt förklara, huruvida de radikala valmännens antal i hufvudetaden icke är större, eller om br Markell icke längre kan påräkna deras sympatier. Mest harmades dock hr X. deröfver, att han svårligen vidare kan förneka det obestridliga faktum, att då de moderat-liberala valmännen här icke öfverväldigas af sin beqvämlighetsåtrå, utan infiona sig vid valurnan, så bestämma de riksdagsmannavalen, och att på utgången af dessa alls icke inverka sådana pjoskiga radikala distriktmöten, som arrangerades i fjor, vid hvilka visserligen äfven åtskilliga kandidater oktrojorades, men endast för att vid valen falla igenom. ? Ewellertid befarar jag, säger hr X., ratt den handske, som hufvudstadens valmän pu ytterligare kastat i synen på de radikala representanterna från landsorten, kommer att medföra en stor förlust för hufvudstaden. Om dessa represontanter för att straffa Stockholm belt enkelt besluta sig för att ej hyra några rum under riksdagen, utan logera i tält på Ladugårdsgärdet och lefva på matsäck, istället för avt gå på vårdshus, tror ni icke, att följderna deraf skola blifva olycksbringande för det arma Stockholm ? Den af öfverståthällaron någon tid före eldsvådan i Palinska huset tillsatta komitön för uppgörande af förslag till brandväsendets