Göteborgsposten – 19 december 1873, sida 1

om en mrs William Molyneux, en stor skönhet för et dussin år sedan? Hen gjorde denna fråga med skenbar likgiltighet, men med bortvändt ånsigte. I andlös oro afvaktade han baronetens svar. — Jag minnes mycket väl mrs Molyneux, sade sir Harry. Hvem gör ej det? Hon var, såsom ni säger, en stor skönhet. Jag tror att hon hade någon förveckling med sin man. Jag her aldrig kommit underfund med beskaffenheten af denna förveckling, men mannen öfvergaf henne. — Ja, ja, sade mr Tempest hastigt. Hvar är hon nu? — Hon for till en tysk badort för att vårda sin helsa och qvarstannade utomlands ett par år. Hon var en stolt qvinna och återhemtede sig aldrig efter det slag, som tillfogades henne, derigenom att hennes man öfvergaf henne. Hon var sig ej lik, då hon återkom; skönheten var förviesnad och hon bosatte sig i någon undangömd vrå af landet. Hon förlorade sitt enda barn i dess späda baradom, efter hvad jag hört sägas, och hade få band som knöto henne fast vid lifvet. Hennes historia är verkligen sörglig. Hon dog för sju år sedan — — Dog? — Ja; af lungsot, tror jag. Henaes död stod omtalad i alla tidningar. Kände ni henne närmare? Mr Tempest svarade ej genast, icke heller visade har sitt ansigte för sir Harry, som skulle ha blifvit bestör öfver dess blekhet och det sällsamma uttryck af sinnesrörelse, som visade sig deri. — Jog träffade henne ofta i societeten, sade mr Tem pest slutligen, då tystnaden började blifva för pinsam Förlåt mig, sir Harry; jag tyckte, att ansigtet på en per son, som jag ser der borta, föreföll mig bekant; men jag finner mitt misstag. Jag har aldrig sett honom förr. Jag ser i dag ständigt ansigten, som jag tycker vara bekanta tror jag. t — Nu äro vi framme vid min klubb, mr Tempest sade sir Harry. Jag längtar ofter att presentera er föl