Göteborgsposten – 17 december 1873, sida 2

——Nmeemee ee —— Dödsdomen öfver marskalk Baxraine. (Bref från Göteborgs-Postens korrespondent.) Det torsta intrycket af denna dom har varit en allmän häpnad, en förvåning lika enhällig som domslutet, såväl hos den anklagades vänner som fiender; de seaare bade icke gjort sig beredda på en så stor glädje, de senare icke på en så stor sorg. De flesta hade trott att Metz-armens förre chef skulle komma i åtojutande af något slags förmildrande omständigheter; men i dess ställe har krigsrätten valt en hittills fullkomligt okänd utväg, då den enhalligt afkunnat en dödsdom, som deu lika enhälligt genom en nådeansökan anbäller måtte blifva upphätd. Den allmänna meningen skulle sannolikt, om det gällde något mindre tragiskt fall, vara böjd att finna tn sådan procedur alltför subtil, men i närvarande stund fäster man sig icke så mycket vid formen, som man eljest skulle göra. Passionerna, hatet och bitterheten, som man äonu för ett par dagar sedan kunde få höra gifva sig utbrott mot den anklagade, åro nästan alldeles afväpnade mot den lifdömde. Man kan finna ett bevis härpå I pressens uttalanden under dagen som följde på domens atkunnande. Med undantag af Gambetias blad, Republique frangaise, som har den oblygheten och oklokheten att uppstamma en triumfbymn, uttala sig alla de de andra tidningarne af liknande färg, Rappel, Siele, Evönement, Opinion nationale, XIX:e Siecle, antingen allleles icke öfver domen eller ock i auctändiga och ärdiga ordalag. De tidningar, som böra till de olika konservativa fraktionerna, böja sig allesammans för det uttalande, som rättvisan gjort och hvar—g 7 ODG