resten, men som haft en så deciderad motvilja tör allt hvad sältlif och örlig heter, att hans pappa nödvändigt måste hviska sin kollega krigsministern ett ord i örat hvarje gång unge Jules i krig skulle draga, och för hvarje gång fick han också några månaders uppskof. Det var nog många flera än han, som på detta sätt favoriserades, men emellertid har man nu tagit honom särskildt för hufvudet, hvilket icke torde vara så roligt. Bland andra infall, som under några dagar haglat honom om öronen, har jag annoteradt, att Den unge mannen, sade Pays bäromdagen, Åliknade gevären som hans fars kamrater i regeringen köpte — han gick aldrig at. Journal Officiel meddelade för ett par dagar sedan en vidlyftig rapport rörande den civila och kommerciela lagskipningen i Frankrike under 1872, hvilken innehåller en stor mängd värdefulla notiser och uppgifter, med hvilka jag dock neppeligen skulle våga underhålla Göteborgapostons läsare. Jag skall åtminstone taga så litet Bom möjligt deraf och således endast säga, att under hela året handlades 98,217 nya mål till de 29,758, som vid dess ingång befunnos aväfvande, och detta vid 359 beflutliga civildomstolar. Bland dessa befonnos 1,711 ansökningar om skilsmessa mellan äkta makar (d. v. e. echaration de corps, skilsmessa till säng och säte, emedan lagen, grundande sig på äktenskapets sakramenterliga helgd, icke erkänner le divorce, den sullständiga äktenskapsskilnaden). Men se här, hvad som är märkvärdigt: af dessa 1,711 ansökningar voro 1,554 ingifoa af qvinnor och blott 157 af män. År mannen tåligare än qvinnan? Eller hvilket psykologiskt eller socialt problem ligger härunder? Kanske helt enkelt att qvinnorna mera äro utsatta för och mera lida af en brutal behandling än mannen. En annan sak, som sprungit mig i ögonen vid genomläsningen af detta dokument, är den orimliga dyrheten af rättegångskostnaderna. Der föreäljningssumman af utmätt egendom ej öfvorstiger 500 francs, gå omkostnaderna till — 511! Der den åter uppstiger så högt som till mellan 500 och 1,000 francs, så är medelkostnaden 45 4! Polisprefekten har nyligen utfärdat ett förbud för tandläkare att på sina skyltar sätta Smedecin-dentiste, eå vida de icke verkligen äro doktorer. En hel mängd ha blifvit stännda derföre att de icke stält sig detta förbud till efterrättelse. Deribland kom en, hvilken såsom de andra hade haft orden M:n-Dentiste. — -Hvarföre lyder ni ej presektena påbud? frågade presidenten. — Det har jag visst gjort, svarade den anklagade, M:n-Dentiste vill säga Mecanieisn-Dentiste. Man måste låta sig nöja med svaret. Deremot togs en annans icke för godt. Han hade på sin skylt, efter namnet, D. M. P. det vill säga Docteur Mådcin (de la Focult6 de) Paris. Han förklarade det med: Dentiste, Magnåtiseur, Pedicure (liktornsoperatör). — Mannen ifråga bar, oaktadt denna Dulcamara-verksamhet, en våning vid rue de la Paix, som kostar honom minst 20,000 fros och ett möblemang, som icke köpes billigare än 100,000.