bestämd för giftermålet. Hennes nästa bref skrefvos till modohandlerskor och sömmorskor och rörde storartade beställningar. Hon beskref mycket noggrannt, hurudana de artiklar hon önskade skulle vara. Äfven till åtskilliga affärshus i London skref hon med begäran, att profver på en mängd varor skulle skickas till Chetwynd Park för att beses af henne. Sålunda beställde hon juveler, schalar, dyrbara spetsar och en massa andra dameprydnader. Hon gick ner till andra frukosten och träffade der marquisen, Gilbert Monk och mr Sanders, som blifvit bjuden att stanna qvar. Det syntes tydligt, att förvaltaren ej blifvit underrättad om det nya förhållandet mellan hans principal och Sylvia. Den unga damen väntade blott på ett lägligt tillfälle att omtala sin lycka, men detta tillfälle kom ej så hastigt. Ämnet för samtalet var den tillämnade skolan; om den hade lord Chetwynd och förvaltaren talat hela morgonen, och marquisen var för djupt intresserad af sitt ämne för att låta det falla nu. Vi torde här böra nämna, att marquisen ej yttrat ett ord till sin förvaltare om den syn, som två gånger framställt sig för honom under den förflutna natten. Gilbert Monk vär tyst och liksom nedtryckt af något. Hen hade tillbragt hela morgonen med ett fruktlöst sökande, men han hade ej fuunit ett spår af Bernice. Flack dröjde ännu qvar i grannskapet och hade Biträdt Monk i hans efterspaningar på morgonen samt fått befallning at fortsätta sökandet på eftermiddagen utefter hela kusten på samma gång Monk skulle söka efter Bernice hemma. Sylvia märkte förändringen i sin brors sätt och styrk tes i öfvertygelsen om, att han hade en hemlighet. Hor lyssnade uppmärksamt till hvarje ord, som yttrades mellar Chetwynd och hans förvaltare. Efter en stund fann ho: tillfälle att förkunna sin förlofning med lorden. (Forts.)