Göteborgsposten – 10 december 1873, sida 2

Från Utlandet. Cuba-frågan börjar åter antaga ett allt betänkligare utseende, och hon synes icke kunna så lätt rödjas ur vägen som man hade trott, på grund af spanska regeringens i Madrid skyndsamma ettergift för den amerikanska regeringens vilja. Den senare fordrar bestämdt utlemnandet af Virginius och de derå tagna fångar samt salut för stjernbanret, då det åter hissas på Virginius. Spanska regeringen har, som sagdt, gått in härpå och derom telegraferat till sin generalkapten på Cuba, Jovellar. Denne har svarat med den förklaring, att han ej kan efterkomma en sådan befallning och heldre vill nedlägga sin befattning. Han meddelade emellertid Madridregeringens skrifvelse till öfriga myndigheter på ön. Dessa genmälte, att de ej vilja samtycka till utlemnandet af Virginius, men på sin höjd kunde gå in på att lemna fartyget i händerna på en eventuel makt, tills en skiljedom afgjort frågan om dess nationalitet. En sådan lösning har regeringen i Washington icke antagit, hvarför hon alltjemt fortsätter sina rustningar, under det att å andra sidan köpmännen i Havannah beslutat utrusta snabbseglande kryssångare. I sin nöd har Madridregeringen funnit på utvägen, att Virginius skall utlemnas utan uppseende, icke i Havannah, hvarigenom man ville undvika att såra de cubanske spanjorernas stolthet. Detta förslag tager sig nästan komiskt ut, alldenstund ett fartyg icke är en tingest, som man kan stoppa i fickan och smyga bort med. Hade Virginius spansk regeringsbesättning, skulle konststycket. möjligen kunnat utföras; men det är i cubanernas händer, och det är onekligen något svårt att förstå, huru det ulan uppseende kan tagas ifrån dem. För Nordamerika är det temligen likgiltigt, om Virginius utlemnas med eller utan uppseende; men fartyget och de ännu lefvande fårgarne vill det hatva. Det öfverlemnar derför åt spanska regeringen att bestämma, buru hon vill bete sig med att bringa fartyget i dess händer; men om Spanien ej kan förmå cubanerna att lemna ifrån sig fartyget inom åtta dagar, så skall saken bringas inför kongressen. Och detta skall vara detsamma som cubanernas förklarande för en krigförande makt, hvaraf sedan skall följa öns besättande. Också telegraferas det från Paris, att till dervarande aktade cubaner ingått underrättelser från deras ö, enligt hvilka amerikanska regeringen äranar förklara cubanerna för krigförande, eftersom Spanien icke kan tvinga dem till lydnad.