Göteborgsposten – 9 december 1873, sida 1

att bebo dem, sade Sylvia; men era gamla rum äro äfven i fullkomlig ordning och olåsta. Jag har sjelf haft vård öfver dem under er frånvaro, såsom ni önskade. — Då vill jag bebo dem, sade lorden. God natt, Sylvia; god natt, Gilbert. Miss Monk höll upp sitt ansigte för att få en kyss, såsom om detta varit något helt naturligt. Chetwynd gaf henne denna ömhetsbetygelse på ett fullkomligt broderligt sätt och gick derefter till de rum han bebott tillsammans med Bernice. Gilbert Monk gjorde en rörelse för att gå in i växtå rummet, då Sylvia höll honom tillbaka. — Hvad vill du? frågade hon. — Jag vill veta, om du var i växtrummet under de femton minuter, som föregingo lord Chetwynds synvilla, sade miss Monk i en något sarkastisk ton. Monk svarade jakande. — Och du såg ingen gå in eller ut? Monk skyndade att gifva ett nekande svar. — Jag tror dig ej, förklarade Sylvia. Jag såg vålnaden, om det var en vålnad, och så gjorde äfven du. Hvad är din afsigt med att förneka detta för mig? — Jag har ingen afsigt. Jag såg ingen vålnad, och jag kan bekräfta mitt nekande med en ed, om du så vill. (Forts.)