Göteborgsposten – 9 december 1873, sida 1

—— — — —— — ott foster af min s ka fantasi? Det är lättare att tro detta än att tro, att 12 döda kunna återvända; men huru är det dock möjligt, t min fantasi kunnat måla henne så tjusande, så fullkoml!, i glansen af en skönhet sådan jag aldrig sett? Jag kan -j förklara det. Han lutado sig mot den låga kaminen, och Sylvia lade smekonde sin nande kind mot hans arm. — Gilbert, sad: hon stolt, min plats är nu och hädanefter här, vid as sida. Får jag omtala det för honom, Roy? Ja? Lys. a då, Gilbert! Vår gamla förlofning, Roys och min, är åt knuten. Vi skola gifta oss. — Jag lycköng r er, Chetvynd, till att ha vunnit ett trofast och älska de hjerta, sade Monk, i det han räckte marquisen sin hand. Detta förnyande af en gammal förbindelse skall säker! en lända till ert bästa. Jag förmodar, att Sylvia nu v.j har någon invänning att göra, om jag säger er, att hor hela tiden älskat er med en sällsynt hängifvenhet. Jag 1 ppas, att ni båda skola bli lyckliga. Hvad mig beträffar, å kan jag ej beskrifva, huru lycklig denna återknutna för indelse gör mig. Han såg ookse verkligen förtjust ut — liksom om han väntade stora fördelar för sin egen person af detta giftermål. — Jag har ännu ej hunnit återhemta mig tillräckligt, sade lord Chetwynd med ett sorgset småleende. Om ni har godheten ursäkta mig, Sylvia, går jag upp på mitt rum. Jag är förskrickligt trött efter resan. — Jag har låtit iordningställa en sträcka af tornrummen för er räkning, Roy, i händelse ni skulle föredraga