Göteborgsposten – 8 december 1873, sida 1

Frän Utlandet. Ministeren Broglio i Frankrike synes vackla, till följd af det starka motstånd den yttersta högern gör mot densamma. Regeringsbladet Soir gör med anledning häraf följande anmärkningar: Den majoritet af 378 röster, som bildades d. 19 nov. för att uppdraga åt marskalk Mac Mahon ett sjuårigt presidentskap, utgjordes af högra centern, högern, yttersta högern, några bonapartister och ett större, men likväl begränsadt antal deputerade af venstra centern. Yttersta högern kan, om alla dess medlemmar hålla samman, bilda en kompakt grupp af 80 till 100 röster; en öfver partierna i nationalförsamlingen upprättad lista uppgifver antalet noggrant till 93. Om man nu antager, att dessa 93 deputerade ställa Big i systematisk opposition mot den regering, de varit med om att bilda, måste ett af följande tvenne alternativ blifva fallet. Åntingen skola hertig de Broglie och de andra ministrarne göra front mot denna oväntade manöver, och då kunna de allena söka stöd hos venstra centern samt den moderata delen af venstern, hvilka de ovilkorligen måste gensälda med att öfverflytta de platser, som Depeyre och de Larcy intaga, till deras nya allierade. Häraf skall vidare följa, att regeriogen lutar mer och mer till den definitiva republiken samt skiljer sig hvarje dag mera trän högern och dess politiska åskådningssätt. Eller ock skall ministören finna en sådan ironttörändriog botänklig, förlora majoriteten och falla; men hvem skall kunna ersätta den? Skall yttersta högern förena sig med yttersta venstern och venstern för sig bilda en majoritet? En sådan koalition tillhör uppenbarligen omöjligheterna, och församlingen skall då i sjelfva verket vara i samma belägenhet, hvari Tyskland skulle enl. Rouhers försäkran befunnit sig efter Sadowa, nemligen deladt i trenne stycken, hvilka ej kunna förenas och äro ur stånd att företaga något. Församlingen blir i så fall tvungen att skiljas åt, utan att hafva antagit någon af de författningslagar, hvilka med rätt eller orätt betraktas som de enda medlen att hindra de radikale från att få makten. De store politici, hvilka trona på yttersta högern, ha således slagit in på en väg, hvilken antingen leder till en ministeör, i hvilken venstra centern och kanske venstern intaga en vigtig plats, eller vill allmänna val, hvilka oundvikligen skola gifva det demagogiska partiet majoritet. Vi vilja öfverlemna åt Union och Univers att anställa betraktelser öfver detta dilemma, men tillråda tör egen del regeringen att närma sig venstra centern. Vi ha förut förgäfves rådt venstra centern, som då var herre öfver ställningen, att förena sig med högra centern; och då högra centern är vid rodret, uppmana vi den att icke göra något försök att återvinna högerns komprometterade bistånd, utan heldre närma sig till venstra centern, genom att göra några nödiga eftergifter. År det icke den aldra naturligaste lösningen, att tvenne moderata partier, hvilka stå lika långt från den revolutionära och den monarkiska fanatismen, räcka hvarandra handen? Häraf framgår ytterligare, huru en ohjelplig splittring inträdt i högern, hvilken måste leda till ministärens fall, om denna icke lyokae i att upprätta ett förbund mellan den