Göteborgsposten – 6 december 1873, sida 1

Svens A4415424 BU hård SAR UIHAUIO HIAA i utmärkt skick varande kostymförråd lär äfven vara inköpt af hr Stjernström. Bolagsstämma. Från Motala mekaniska vorkstad akrifves till Östgöta Korrespondenten: Den 18 november afslumades i Stockholm den ordinarie bolagsstämman med delegarne i Motala mekaniska verkstads aktiebolag, som börjats i Motala den 30 sistlidne augusti. För betäckande af de utgifter, bolaget under de sistförflutna åren beslutit till; nybyggnader, utvidgningar och inköp at arbetsmaskiner vid samtliga verkstäderna, den under anläggning varande dockbyggnaden vid Lindholmen, aktieteckningen af 555,000 rdr i Halsberg-Motala-Mjölby jernvägsaktiebolag samt andra produktiva företag, äfvensom för verkstadens fortfarande försättande i bästa möjliga skick; beslöt bolagstämman, att ett obligationslån på 2,000,000 rdr skulle upptagas, på tid, sätt och vilkor som styrelsen kunde finna lämpligt. fråga om arbetarne, beslöt stämman, att för hvarje under året födt barn, hvars fader arbetar vid någon af bolagets verkstäder, skall i slutet af detta och hvart af nästföljande tre år på lifränta insättas hvarje gång 5 rdr, eller tillhopa 20 rdr, under förutsättning, att fadern under insättningstiderna qvarstår i bolagets tjenst eller deri aflidit, samt att fader eller annan målsman, å sin sida, gör en samtidig insättning årligen af 1 rdr; dockjeger styrelsen i ömmande fall efterskänka sistnämda vilkor. Förvaltningskostnaden betalas af bolaget. Till förbättrande af skolväsendet vid Lindholmen i Göteborg anslogs 3,000 rår. Slutligen blef samma belopp som sistlidne år eller 25,000 rar anslaget äfven för detta år såsom byggnadshjelp åt arbetare. Donation. P. T. berättar från Lund rörande en testamentarisk disposition till förmån för akademien följande: Afl. franske språkläraren Louis Marie Jollain har i listiden förordnat, att till akademiska consistorium skall af hans efterlemnade tillgångar utbetalas en kontant summa af 2000 rdr rmt, med vilkor att detta kapital sålunda förvaltas, att kapitalet skall ökas med derå fallande ränta ända till dess kapitalet vuxit till en sådan storlek, att detsammas ärliga ränteafkastning, antingen ensam för sig eller med bidrag af dertill anvisade allmänna eller enskilda medel, må vara tillräcklig att bestrida aflöningen åt en lärare i franska språket, som vid denna tid bör anställas vid Lunds universitet och i fråga om hvilkens antagande gäller såsom vilkor, att ban skall vara en i Frankrike född man och i öfrigt inför den akademiska styrelsen hafva styrkt sig ega skicklighat att meddela undervisning i franska språkets tande. Till denna anordning — säger testator — -har jag funnit mig föranledd af en innerlig önskan, att kunna i någon mån gagna det lärosäte, der jag varit anställd såsom lärare i franska språket sedan år 1842, och att tillika lemna en tacksamhetsgärd åt det akademiska samhälle i Norden, der jag, sjelf en fremling från Södern, under 58 år af gammal och ung rönt oförgätliga prof på vänskap och välvilja. Afdrag på arf. Mot svensk-norska konsuln i Triest har den es. k. -afdragsrätten gjorts gällande, i det man affordrat honom sjetteoch tiondeafgift af det arf, som tilltallit honom efter hans svärfader grossb:n Konow i Köpenhamn. Konsuln har i anledning häraf förklarat, att han sedan 1850 icke haft någon annan verksamhet i Triest än som consul missus och således bör betraktas som en från Norge utsänd tjensteman, hvilken när som helst kan kallas tillbaka ; han måste anses som norrman och som boende i Norge och följaktligen på grund af de mellan Norge och Danmark bestående traktater vara befriad från att erlägga nämnda afgift, som uppgår till omkring 40,000 rdr rmt. Svensk-norska gesandten här uttalat som sin åsigt, att hvarje norrman bör vara fri från afgiften, hvar han än må bo. Utrikesministeriet påstår deremot, att traktaten icke kan tillämpas på de norrmän, som tagit fast bostad i sådana stater, till hvilka traktaten icke är utsträckt, men anser dock Konow böra från afgiften befrias. Magistraten betraktar Konow såsom hafvande fast bostad i Triest och delar utrikesministeriets uppfattning af traktaten, hvarför den vidhåller afgiftens erläggande vid detta tillfälle, i det den hänvisar till ett eventuelt afgörande af domstolarna, hvilka kunna skaffa upplysningar om huruvida Konow är österrikisk undersåte eller ej. I borgarerepresentationens måndagsmöte var saken föremål för öfverläggniog, hvilken slutade med att församlingen förklarade sig vara af samma åsigt som magistraten. Robert Schumanns opera ÅGenoveva, hvilken första gången uppfördes i Leipzig år 1850, men som efter ett par representationer åter nedlades, har den 9 november, alltså efter 23 års hvila, blifvit uppförd i Mänchen. Derom heter: Oaktadt utförandet så väl i vocalt som iostrumentalt hänseende lärer varit utmärkt, gjorde dock operan ingen lycka och referenterna förespå den endast en kort framtid. Efter tredje akten öfverröstades det ringa bifall, publiken gaf tillkänna, af yttringar af misshag i synnerhet derför att musiken, trots åtskilliga (i synnerhet instrumentala) skönheter, saknar all dramatisk effekt. Från Köpenhamn skrifves, att den gtrike, som der nyligen uppstått bland bageriarbetarne nu lyckligt blifvit häfd, i det arbetarne i stadens samtlige bagerier återkommit, sedan arbetsgifvarne ingått på deras fordringar: frihet från arbete natten mellan söndag och måndag samt 12 sk. i ötverarbetesafgift för hvarje timme, som de arbeta utöfver 12 timmar på dygnet. Deremot ha arbetarne förbundit sig att arbeta söndags f. m. och e. m. till kl. 6. F. d. handl. D. Heilbuth och hans hustru sirade i tisdags sitt diamantbröllop i barns och barnbarns krets. Mannen är 84 och hans hustru 80 år. Från Jylland berättas följande om en lefvande begrafven: En smed i Hobrotrakten hade i söndags på aftonen gått ut i afsigt att köpa hem bröd. På ätervägen ville han taga en genväg, men var nog olycklig att i mörkret komma allt för nära en rund, mycket djup mergelgraf och störtade ner deri. Huru länge han låg der nere utan sans, vet han icke, men det var mörk natt omkring honom, då han vaknade. Han hoppades på att bli räddad, då dagen bröt in, men ingen hörde hans rop om hjelp och detta oaktadt han sjelf mycket tydligt förnam, att det fanns menniskor i närheten. Åunu på måndags afton hade han irke fått någan hialn: han warm 81 dan —