Göteborgsposten – 5 december 1873, sida 2

och blommor, och den dvonkla belysningen lät henne verkligen se ut som en uppenbarelse från en aanan verld. Hon var hvitklädd såsom vid sin begrafning. ChetWynd förmådde lägga märke till, stt hon bar en lång hvit siderklådnirg, lik den hon varit iklädd, då hon begrofs. Han kände igen den egendomliga snitten på klädningen, ty hon hade burit samma klädning vid sin första middag på Chetwynd Pork, den minnesvärda middag Sylvia Monk låtit enordea på aftonen samma dag marquisen återkommit med henne. Han kände igen hvarje detalj i den toileit han tyckte vara så förtjusande. Men ansigtet? Det var märkvärdigt förändradt, och dock kände han det, och hjertat klappade häftigare inom honom vid åsynen deraf. Bernice hade egt en outvecklad skönhet, men den uppenbarelee som nu framställde sig för horom var strålande skön. Liksom förtrollad fortfor hen all sti ea på henne, att gifva akt på den rena pennan, de ljefva och sulländade sköna konturerna af hennes ansig e, den outsägliga längtan, som uttrycktes i de stora sö:ålande ögonen. Det såg ut som om hon längtade efter alt tala, men hindrades aå någon osynlig makt. Sylvias hufvud hade varit lutadt mot Chetwynds bröst. Hon undrade öfver hans tystnad och såg upp, i det hon utbrast: — Kaa mig åter er srolofvade, älskade Roy. Gif mig ianu ca kyss. Skoll jag ej bli er hustru? Skola vi ej slutligen blikva lyckliga tillsammans? Oh, min älskade --Hon tystnade plötsligt, i det hon fick so den spök