Göteborgsposten – 5 december 1873, sida 2

henne, då lord Chetwynds hastiga annalkende förmådde honom att stanna. Komplottmakaren visste, att allt nu berodde på hans och Sylvias köld. — Hvad är det fråga om, Chetwynd? utbrast hen i det han antog en ton af den högsta förvåning. Gud i himlen! Är karlen galen? Hvart går ni? Hvarföre springer ni? Ni ser ut som om ni mött en vålnad! Chetwynd vände sig ifrigt och häftigt mot Monk. — Såg ni henne? utbrast hen. Har någon gått ut den här vägen? — Nej, iogen. Jag har stått här i dörröppningen i femton minuter, sverade Monk. Hvem söker ni? Sylvia? — Det var Bernice! sade marquisen full af ifver. Jag såg henne lika tydligt som jag ser er, Gilbert — min älskade Bernice! Hjelp mis att genomsöka växtrummet — Monk antog en min af oro. — Min bäste Chetwynd. utropade han, ni är offer för någon sällsam synvilla. Er hjerna är förvirrad. Har ni glömt att Bernice är död? Huru skulle det ha varit möjligt, alt ni kunnat se henne? Tror ni, att de döda återvända från sina grafvar? Bäste Roy, låt mig skicko efter doktor Hartright. Ni har fått hjernfeber, Chetwynd vände otåligt ryggen åt Mouk och genomsökte växtrummet i hvarje vinkel och hörn, men han fann ej ett spår af den sällsamma gästen. Han rusade ut i trädgården, och Monk följde honom, men de återsågo ej den hvitklädda skepnaden. Slutligen återvände de in i växtrummet, marquisen blek och upprörd, — Ni kan omöjligen tro, att ni återsåg er döda huI