hörn bland blommorna. Hans hjerta klappade häftigt och han mumlade för sig sjelf: — Bernice här! Bernice återkommen till Chetwynd Park! Hon skall respektera sin ed. Hon skall ej yppa sin identitet, ej heller sin närvaro för sin man; men hvarföre kommer hon? Jag fruktar, att detta ej hänger rätt tillsammans. XXIII. Den stora präktiga salongen på Chetwynd Park föresöll verkligen ytterst behaglig för marquisen af Chetwynd, som så länge varit sjerran skild från sitt hem. De glasdörrer, som skiljde det stora rummet från växtrummet, voro skjutna åt sidan, och man kunde se in i det dunkla löfverket och blommorna, som uppfyllde luften med sin vällukt. Liksom på många af de större landtställena i England var det gasledning i alla rummen, men den moderna uppfinniogen hade ej blifvit tillämpad i växthuset. Vaxljus brunno här i siltverstakar på väggarne i det djupa löfverket och i en stor glittrande ljuskrona öfver fontänen i rummets midt, och ett behagligt dunkel var rådande i största delen af rummet. Det vari detta behagliga, skuggiga rum, som Gilbert Monk efter att ha mottagit nyheten om, att Bernice lemnat Mavr Castle och utan tvifvel begifvit sig till Chetwynd Park, satt sig för att öfvertänka hvad han skulle göra.