Göteborgsposten – 2 december 1873, sida 2

kostnaderna. frän Utlandet. De ingångna telegrammen gifva vid handen, att Virginius-affären blifvit röjd ur vägen genom spanska regeringens kloka åtgärd att i ett ögonblick af yttersta fara för dess land heldre böja sig under nödvändighetens kraf och gifva vika för en öfvermäktig granne, än alt genom en stolthet å la Don Ranudo di Colibrados låta sig berötvas en så vigtig landsdel som Cuba. Enligt telegram tråa Washington, har neml. spanska regeringen ingått på alla Amerikas fordringar och äfven förklarat sig villig att högtidligen salutera den amerikanska flaggan i Saa Jagos hamn. Amerika fortsätter dock sina rustningar, men försäkrar, att detta endast härleder sig deraf, att man fruktar, det spanska regeringen ej kan gifva kralt åt eina beslut på Cuba, der de trivillige skola vara de mäktige. Det återstår att se, huruvida spanska regeringen likväl skall veia att i detta hänseende göra sig åtlydd. Något slags skiljedomstol synes komma att närmare bestämma vissa enskilda punkter i den uppgörelse, som de båda regeringarne ingått, såsom i afseende på erkättningsanspråken etc. Det säges, att presidenten Grants budskap till amerikanska kongressen, som öppnades i går i Washington, skulle ha en afgjordt fredlig karakter. Skådespelet i Carthagena i Spanien är ett upprepande af Kommunen i Paris, och den spanska regeringen låter nu åndtligensina trupper gå med kraft tillväga emot de upp: roriske intransigentes, om hvilkas vansinniga politiska och sociala teorier man kan göra sig en föreställning at följande dekret, som utfördats af deras sig s. k. nationala försvarsregering i Carthsgena: 1. All egendom delas; 2. Arfrätten upphäfves; 3. All egendom, tillhörig kyrkor, kapeller, välgöranåde stiftelser, sparkassor etc., försäljes och delas; 4. All statens egendom försäljes. Emellertid började Madridtrupperna bombardementet af Carthagena vid solens uppgång d. 26 november och fortsatte dermed hela dagen. Alla deras batterier underhöllo väl elden, och Carthagena svarade lifligt från fästena och batterierna. Den spanske blokadeskadern deltog dåen dagen ej i beskjutningen. Den npproriska eskadern låg qvar i hamnen med ångan uppe, och upprorsskeppet Mondez Nunez sköt med Armstrongskanoner på ås belägrande. Elden riktades väl från båda sidor. Antalet döde eller sårade kände man vid telegrammets afgång icke. . Den 27:de fortfor bombardementet. De upproriske begärde genom de främmande eskadrarnes amiraler tvenne timmars vapenhvila. Fästet Don Julian hade bragts till tystnad, och dess kommendant, såväl som flertalet af dess officerare, hade blifvit dödade. Efter vapenhvilans slut börjades åter bombardomentet och besvarades fortfarande med kraft. Men redan dagen derpå om aftonen måste de upproriska genom de främmande begära ny vapenhvila på tyra timmar, hvilken beviljades från kl. 12 på vatten till kl. 4 på morgonen, för att bortföra qvinnor, gubbar och barn. De upproriskes eld hado om aftonen varit ihållande, men mindre liflig. Staden brann på flera punkter. Do upproriske hade pluadrat flera hus. Ålven här är således slutet nära, ty någon tro på möjligheten för de upprorisko att fortfarande kunna någon längre tid uthärda belägringen finnes ej. Dock skola de sälja sina lif dyrt; ty de veta alltför väl, att sedan de kapitulerat, ha de ingen skonsamhet att vänta, utan måste motse afrättning, galererna för lifstid eller deportering till straffkoloni. Sedan Madridregeringen väl fått undangjordt med Carthagena, bör det kunna med större kraft än hittills handla mot carlisterna, hvilka synbarligen utbreda sitt välde mer och mer. De anses åsysta utförandet af någon större operation, för att ej spilla tidon. Och man kan derför motse vigtigarej underrättelser äfven ifrån dena kanten. Tolosas vppgitvande af negeringstrupperna, som der hållas strängt blokerade, utan att general Loma kan undsätta dem, emedan han hotas af carlistgeneralen Lizarraga, väntas suart. Underrättelserna från Frankrike bekräfta till alla delar värt antagande, att sammansättningen af den nya ministören icke skulle komma att ogynsamt upptagas. Alla de konservativa partierna ha helsat den med välbehag, med undantag af den yttersta högern, som ej kan förlåta bertig de Broglie och hortig de Decamas (nn ntyskecminigte att de ergatt legitimi