Göteborgsposten – 1 december 1873, sida 2

en ånyo skall upptagas på Siora teatern. 8 D. har äfven hört, att hon möjligtvis ommer att uppträda äfven i Schillers Maria tuart för att också der framställa hufvudroen på svenska språket. ——— o -— — Från Utlandet. i Grefvens af Chambord officiela tidning Union offentliggör med stora stilar följande ippsats: Ä Vi mottaga dagligen ett stort antal bref med förrågningar angående en sak, som i hög grad sysselätter den allmänna uppmärksamheten. Är det sannt, pörjer man från alla delar af landet, att grefven t Chambord kom till Frankrike, under det att de enare händelserna pågingo? Hvad svar kunna vi sifva, visse om att vi icke skola motsägas? Lotsen var på sin post, såsom han alltid varit och alltid kall vara. Då en sådan furste, som den höge hufvudmannea för huset Bourbon skref: Jag är färdig — fullkomligt färdig — i morgon, denna afton, i letta ögonblick, så var det icke tomma ord, och man kan lita på löftet af en man, som aldrig bedragit och aldrig skall bedraga någon, trogen sin hela lefnads föresatser, hvilka ej tilläto honom att blottställa sitt land för ens en timmas förvirring eller rörelse, kom han lugnt, utan pomp och ståt, för att med oro under fjorton dagar följa på sjelfva kampens skådeplats gången af händelser, genom hvilka an kunde skymta en glimt af hopp för landet och af ett slut på en oförtjent landsflykt. Tiden är ännu icke inne att förklara, hvarför grefven af Chambord sökt att bringa det i nöd stadda statsskeppet tillbaka i säker hamn; men när den af Gud bestämde timmen slagit — och denna timme är ej långt aflägsen —, skall Irankrike med beundran erfara, huru mycken oegennytta, enkelhet och sjelfförnekelse det finnes i detta konungsliga och faderliga hjerta, hvilket ej tillhör något parti och hvilket kan på ett så ädelt sätt uppfylla sin pligt. Det franska folket skall finna sig öfverraskadt af, att det så länge underlåtit att erkänna så mycken sjelfförnekelse och sann storhet. På grund af denna artikel stego snabbt alla kurser på Paris börs, ty hela den finansiela verlden synes betrakta den som ett förebud till grefvens afsägelse at sina tronkraf. Det bekräftar sig, att marskalk Mac Mabon sjelf aflagt besök hos grefven under dennes vistande på Dampierre. — HAT Dh D— — — — — Mm (MM Republiken Frankrikes president har nu fått sin nya regering färdig, hvilken, såsom vi i lördags nämnde, har sin bufvudsakliga stödjepunkt i högra centern och till en del äfven i högern, hvaremot venstra centern icke blifvit vid ministerbildningen så ihågkommen, som man skulle förmodat. I förbigående må nämnas, att man nu åter infört understatseekreterare-platserna inom de olika departementen, såsom förhållandet är i t. ex. England. Hertig de Broglio fortfar att vara konseljpresident och har öfvertagit inrikesministeriet efter Beul6, som utgått, samt har till sin understatssekreterare erhållit hr Baragnon. Till utrikesminister har valts hertigen af Decazes, hvars understatssekreterare vi ej känna. Finansminister är fortfarande Hapne, som till sin sekreterare erbållit Eybure; likaså förblir du Barail krigsminister och v. amiral Dompierre d Hornoy sjöminister. I stället för Batbie, som utgått, har Fourtou blifvit undervisningsminister, med Savary till understatssekreterare, under det förre ministern för de allmänna arbetena Deseilligny blifvit handelsminister och baron de Zarcy, som var inrikesminister under Thiers före dennes brytning med högern, minister för de allmänna arbetena med hr Vente som understatssekreterare. Såsom vi i lördags nämnde, har Depeyre, i ledigheten efter afgångne Ernoul blifvit justitieminister med Desjardins till understatssekreterare. (Läsaren torde benäget justera vårt lördagstelegram, hvilket oriktigt tolkats, efter dessa närmare upplysningar om de försiggångna ändringarne i den franska ministören). Det är otvifvelaktigt, anmärker ett blad, att den nya ministören kommit till verlden under stora födslovåndor, och många kandidater ha varit nämnda, hvilka af en eller annan anledning måst uppgifvas. Den ene stod i ett alltför nära förbållande till de orlbanska prinsorne; den andre var en förtrolig vän till prins Napoleon o. 8. v. Största öfverraskningen har det dock helt säkert väckt, att hertig dAudiffret-Pasquier icke heller denna gång kommit in i ministeren. Han skall hafva varit så ötvertygad om, att han skulle bli inrikesminister, att han under de senare dagarne för större grupper af deputerade utvecklat, huru han skulle gå till väga för att återställa fullkomligt lugn i Frankrike. Han hade en oförsonlig motståndare i finansministern Magne, som ej kan förlåta honom bans bittra och obarmhertiga angrepp på kejsardömet, då nationalförsamlingen uppgjorde dettas bo, och det visar sig nu, att Magne bar segrat. Denne, som hvarken vill kasta sten på kejsardömet efter dess fall eller deltaga i bonapartisternas sträfvanden efter att återupprätta det, spelai i allmänhet f. n. en stor roll i Frankrike, och det berättas, att Mac Mahon ville med Brog lies samtycke göra honom till premierminister ehuru han afslog, emedan han sruktade, att or leanisterna skulle bli fientliga emot honom, oct hans egen helsa för öfrigt förbjöd honom att ör e-så mycket som då måste ske, deltaga i an yI strängande parlamentariska debatter. it ——— tFrån Spanien meddelas nu den note, son dess regering afgifvit på amerikanska rege ringens fordran om upprättelse för Virginius fFären Det är ett mycket digert aktstycke