Göteborgsposten – 29 november 1873, sida 1

SsUTDerg, 19 nov., Stockh. Född: C. och Ottilia Hammars dotter, 25 nov., Kalmar. Döde: Fru Maria Lovisa Ringner, 61 år, 23 nor., Oscarshamg. — Gustgifvaren Alfred Carlsson, 32 är, 22 nov., Öetads Sodergärd. — Enkefru Ingrid Helena Hagström, f. Ahlberg, 70 år, 24 nov., Halmstad. — F. kapteren Gustaf Baltzar Stedt, 54 år, 25 nov.. Stockh. — Sämskmakareåldermannen Anders Claösson, 68 år, 25 nov., Stockh. — Fru Anna Christina Wågman, f. Ebrngren, 31 år, 25 nov., Stockh. —— — — Veckokrönika. Klagomål. — För döfva öron! — Trösten. — Var snäll mot kossan! — Omvända klackar. — Män af ära. — Teaternyheter. — Musikföreningens konsert i onsdags. — Olena Falkman. — Syskonen Ilansen. — Meurkes barnteater. — Invigning af orgelverk. — Bal å Residenset. — Anekdot. Det är verkligen sannt. Man klagar! Man klagar högljudt och berättigadt ... Man klagar i teatersalongen och i konsertsalen, i förstugan och på gatan, ute och inne... Handelsmannen bakom sin diek sjunger solo en jämmeraria å la Hiob och hans biträden instämma i korus; på kontoret kastar grosshandlaren hemska blickar omkring sig och hans bokhållare darra i sina bens innersta märg; sömmerskan knotar, der hon brådskande eyr sista stynget i den luftiga balklädningen, med hvilken det är så brådt, så brådt; tidningsskrifvaren vid sitt skrifbord mumlar hvarjehanda i sitt skägg, om han har något; till och med poliskonstapeln muttrar någonting för sig sjelf, under det hans taktmessiga steg ljuda mot gatan i den stilla natten. ... Och hvad klagar man öfver? År det öfver kommunalskatterna, regndusket eller de höga vedpriserna? Ingalunda. Man klagar ötver att gasen brinner så dåligt !!!! Men känna vi gasbolaget rätt, så hjelper der ingen klagan — En likadan sång Hördes förut en gång! gnolar bolaget, stoppar fingrarne i öronen och låtsar som ingenting, ända tills den lyckliga dagen åter randas, då utdelningen på aktierna i vanlig ordning försiggår. : Och under tiden få vi traska omkring i skymning och natt, få trösta oss med Nicanders sköna ord: Fast natten i Norden är lång, Så blir det väl morgon en gång! det vill säga så mycket som: Snart så ha vi sommar igen, och då må hin krusa gasbolaget! Hur är det vår glade Sehlstadt sjunger om Kossan? Hvad hon gör, gör hon med allvar: Mjölk och smör och, ost och kalfvar. Man har emellertid på sista tiderna gjort en upptäckt af mycken vigt ifråga om störandet af detta godmodiga allvar, som ligger så tydligt utbredt öfver hela personligheten hos denna landtmannens guldgrufva, ladugårdens yppersta skatt. Husbondens öga kan icke vara öfverallt och derföre händer det nog ej sällan att den beskedliga, tålmodiga och välmenande, kossan far ganska illa under en obeskedlig, argsint och brutal kogubbe eller otålig och vresig deja. Nu har man dock kommit under fund med någonting, som ligger så klart i sakers egen natur, att vi knappast förstå att man icke förr kommit att tänka derpå. Nu, säger man, har det blifvit faktiskt, att en hård och rå behandling af korna icke blott inverkar på djurens helsa och välbefinnande utan äfven på deras förmåga att mjölka och på mjölkens fetma. Få äro de som ana hvilken ekonomisk förlust de lida, genom det att kreaturen hetsas med hundar, undfägnas med piskslag eller på annat sätt oroas, vare sig i ladugården eller ute på betet. Ty det är nu, som sagdt, bevisadt, att en ko, som den ena dagen fått vara i lugnet, fått i stilla allvar framlefva sin tid, den andra åter hetsats och piskats samt för öfrigt båda dagarno åtnjutit samma utfodring, den förstnämnda dagen lemnat mjölk innehållande 18 29 grädde; strykdagen åter har mjölken befunnits innehålla endast — nio procent. Reflexionerna göra sig härvidlag sjelfva. Eljest har den stackars plågade kossan nog förut gjort dem! När dånet hörs af klackar, af klackar, af klackar, af klackar, af klackar, så är det numera från hrr Is. Hessleins C:is omvända klackar, med hvilka nämde hrr hota att ölversvämma hela Sverige, Norge och Danmark. Hrr Hesslein C:o hålla ett fasligt väsen af sina klackar, hvarförs kunna vi dock omöjligt begripa, enär de sjelfva helt uppriktigt erkänna att klackarne endast fyra gånger kunna begagnas under ett och samma par stöflor. Hvem ibland oss eger icke gamla hedersklackar, som tjenstgjort kanske ett par hundra gånger Åunder ett och samma par stöflor och detta i all anspråkslöshet utan att vara det ringaste Åomvända, på sin höjd kanske en smula snedgångna ... Återupptagandet af Män af äraå Nya Teatern i tisdags var en god tanke af dir. hman. Få stycken ha under hans ledning gifvits med större jomunhet och bättre sammanhållning, något som vill säga ganska mycket. M:ll Johannesn öfverraskade åskådarne genom sitt återgifvande af Luciles ganska svåra roll: