helt säkert bli oundviklig; men om uu I. 4 berala förneka sina egna grundsatser tör att vara rikskansleren behagliga, kunna de mindre än pägonsin försvara sig mot den beskyllningen, att de egentligen icke ha någon annan princip, än den att vara furst Bismarcks lydige tjenare. Det är för öfrigt allt skäl att gifva de nationalliberala och officiösa tidningarne medhåll deri, att centrum ej skall kunna framkalla en parlamentarisk konflikt. D. 22 bragte Windhorst ministeransvarigheten å bane, genom att rikta en förfrågan till regeringen ang. förhållandet, att Bismarck blifvit på nytt ministerpresident och Camphausen vice president. Windhorst var som vanligt särdeles lycklig i sin kritik och bitande i sina anmärkningar; men Camphausen afvisade honom kort och godt, och det blef ingenting af diskussionen. Man skall väl söka. att på samma sätt afklippa försöken rörande de andra frågorna — men de klerikala skola inför massorna derefter kunna framställa sig som deras framtida sakförare, hvilka tillbakavisats af regeringen och kammarens regeringsvänliga majoritet.