ett par tjensteflickor och stalldrävgar qvar der. Ni skulle knappt kunna stanna der med endast domestiker till sällska ra Jag kan ej fara till kyrkoherden i Chetwynd Han har ingen hustru. Jag kan ej fara till förvaltaren för Chetwyndska egendomen, det skulle vara änuu sämre än att fara till Chetwyad Park. Oh, Gilbert, jag fruktar att resa tillbaka till Sussex ensam. Jag kan det ej. Om det ej vore vinter, och resan derföre omöjlig, skulle jag fara tillbaka till St. Kilda. Såsom det nu är, har jag inget hem, ingen tillflyktsort. — Ni har detta hus, Bernice, sade Monk: Jag har hyrt Mawr Castle på två år. Det är undangömdt för verlden i en bergig trakt, på en ödslig, klippig kust. Ni har sagt att detta ställe påminner er om St. Kilda. Inga besökande skola någonsin störa er här. Mrs Crowl skall stanna qvar hos er. Ni har hästar och vagn till ert förfogande. Ingen behöfver känna er såsom marquisinnan af Chetwynd, hvilken troddes vara död och begrafven. Om er identitet blefve känd, kunde de vidskepliga innevånarne i byn här nere förorsaka er obehag. Ni skall gälla för miss Gwellan — det är ett walesiskt namn, som ni vet, och lefva undangömd och i lugn, till dess Roy kommer hem. Jag har ej mer att göra i London, än att jag kunde krmma, när helst ni kallade mig hit och skulle besöka er en gång hvar fjortonde dag. Det är den enda säkra plats jag känner till för er. Låt råda er af mig, Bernice, och stanna qvar. — Ni är min bäste vän, Gilbert — ni räddade mig