Göteborgsposten – 26 november 1873, sida 1

JDAUULHIUI Av 0TE CXCmPlaret. ———————— blifvit tillbkt, icke kan vara obekant för våra folkombud, ehuru hvad med den rätteligen bör förstås sannolikt ännu är och länge torde blifva för ganska många af dem oklart, af samma skäl som deras uppfattning af hvad med orden liberal och konservativ ofta befinnes dunkel, att icke säga förvänd, hvarföre den representant, som motsätter sig ett förslag som utgått från regeringen, anser sig vara liberal, men den, som vill bifalla samma förslag, betecknas som konservativ. Huru frasen parlamentarisk sjelfstyrelse blifvit tolkad i Norges Storthing och nyligen: i Danmarks Folkething, är väl bekant; men fastän den tolkningen af de i statsrätten hemmastadda på goda skäl anses både ensidig och vilseledande, så är den likväl obestridligea ganska praktisk, emedan den starkt tenderar till det slags rosenröda tyranni, som kallas bondevälde, och hvilket är särdeles angenämt åtminstone för dem, som komma i tillfälle att utöfva detsamma. I Norge har den parlamentariska sjelfstyrelsen redan blifvit proklamerad af Sverdrup; att den icke ännu blifvit införd der, är ingalunda hans fel; men experimentet främjas dock mycket deraf, att Norges Storthing utgöres blott af en kammare, hvilken är så konstruerad, att den gynnar experimentalpolitiken och bondeväldet. I Danmark har den törenade venaternredan gjort sitt bästa för att i samma syftning som i Norge införa den parlamentariska sjelfstyrelsen, men har dervid gått så brådstörtadt till väga, att oförutsedda och ganska svåra hinder kommit i vägen. Der, likasom i Sverige, utgöres nemligen riksdagen af två kamrar, en mycket oläglig omständighet för alla dem, som vilja etablera det nyssnämnda styrelsesättet enligt förenade vensterns program. I Folkethinget — motsvarande vår Andra kammare — har visserligen venster-partiet, hvilket till sina tendenser liknar vårt landtmannaparti, beslutdt ignorera till och med den faktiska tillvaron af medkammaren, Landsthinget (motsvarande vår Första kammare), och bar dervid gått tillväga på samma sätt som biskop Agardh i första upplagan af sin statsekonomiska statistik, i hvilken han förklarade konungarne Fredrik I och Adolf Fredrik såsom obefintliga i Sveriges historia, mot hvilken åtgärd de, såsom redan aflidna, naturligtvis icke kunde protestera; men deremot möttes -förenade vensterns åtgärd både att ignorera Landsthinget och att dekretera sig till en smula af Gud på sidan af Gud af så skarpa protester, att andra åtgärder nu måste uttänkas, om möjligt är, för att sätta i scen den parlamentariska sjelfstyrelsen — en sådan nemligen som förenade venstern anser med sina intressen öfverensstämmande. Den afser, till alt börja med, att konungen alltid skall omgifva sig med sådana rådgitvare, hvilka hylla och troget följa majoritetens i Folkethinget åsigter, utan afseende på om dessa åsigter icke biträdas af Landsthinget. Närmare eftertänkt kan ju icke heller deras åsigter, som sitta i Landsthinget, hafva något värde, då dess ledamöter äro latinare, embetsmän och godsegare, och icke tillhöra förenade venstern? För den parlamentariska sjelfstyrelsens sullständiga införande hos oss fordras ock, att tväkammarsystemet skall afskaffas, hvilket likväl icke ännu blitvit ifrågasatt, eller att i Första kammaren med upplyst nit införpassas så många ledamöter, hvilka skola förbinda sig att fungera såsom vasaller under Andra kammarens majoritet, att vid alla voteringar om anslag, utgången dervid blir i öfverensstämmelse med nämde majoritets sic volo. I Första kammaren finnes redan er liten Ålandtmannaflockx, som troget följer Andra kammarens stora flock vid anslagsvoteringarne: den förstnämnda är likväl ännu otillräcklig för att med erforderlig effekt hugga in, och derföre har man varit betänkt på att förstärka den. Svårigheten är likväl att påträffa personer, benägna att möta här fyra månader för att verkställa ett så förödmjukande handtlangningsarbete utan arvode. Vårt landtmannaparti bar derföre icke ännu på grund af sin majoritet i Andra kammaren gjort anspråk på att få den parlamentaricka sjelfstyrelsen införd på det sätt, som den förenade verstern i Danmark har gjort. Förstnämnda parti har icke fordrat, att en landtmannaminister skall komma till styret. Orsaken dertill är lätt insedd. Inom detta parti finnas inga erkända folkhöfdingar (såsom i Danmark), och de, som möjligen åtrå att komma in i konseljer, kunna alls icke påräkna något verksamt biträde dertill af sina politiska trosförvandter. Det är otvifvelaktigt, att det icke heller skall lyckas för någon att medelst antagandet af majoritetens i Andra kamXXX .0————————————EROEE————————