Göteborgsposten – 25 november 1873, sida 2

tillgångar hade aldrig varit stora. Han hade dessutom köpt hästar och vagn samt dyrbara kläder åt Bernice och hade på det sättet nästan fullkomligt uttömt sina tillgångar. Till följd deraf stannade han ej i London utan skyndade ner till Sussex och Chetwynd Patk. Man kan föreställa sig hans belåtenhet, då han hörde af sin syster, att marquisen lemnat England och sörjt för hans pekuniera behof genom att lemna tusen pund för hans räkning hos mr Sanders. Efter ett långt enskildt samtal med Sylvia begaf han sig genom parken till förvaltarens hus. Han fördes in i salongen, och mr Sanders inträdde snart. Monk skyndade att förklara sitt ärende. — Jag skall gifva er en vexel på beloppet, sir, sade förvaltaren. Lord Chetwynd bad mig säga er,. att ifall ni tillfälligtvis skulle beböfva mera penningar, skall han erkänna er förbindelse för ytterligare tvåhundra pund — det vill säga att densamma kan erhållas, om ni vänder er till mig. — Lord Chetwynd är allt för frikostig, sade Monk; men jag torde ej komma att behöfva denna ytterligare summa. Sanningen är, Sanders, att ehuru jag studerar lagfarenhet och arbetar ifrigt för att sätta mig in i yrket, väntar jag snart att vinna en egen förmögenhet. — Verkligen, sir! utbrast förvaltaren öfverraskad. Jag visste ej, att ni hade sådana förhoppningar. — Jo, jag har verkligen förhoppningar, och ganska stora ändå. Da kunna dock ej bli förverkligade under ett år, och emellertid måste jag lefva, kan ni väl förstå.